tisdag 16 april 2013

Hur legitim är demokratin?

Foto: fotoakuten.se
I söndags gick Kroatien till EU-val. Eller rättare sagt; i söndags röstade ungefär en femtedel av kroaterna i valet till EU. Att säga att Kroatien gick till val låter liksom fel när ca 80 procent stannade hemma. Det här är en oroväckande låg siffra och den visar med all tydlighet att EU har ett demokratiskt underskott som man inte bara kan vifta bort hur som helst.

Att EU-parlamentet speglar ett ointresse för Europapolitiken är ställt utom allt rimligt tvivel. Hur ofta debatteras EU-direktiv hemma vid köksbordet? Inte speciellt ofta kan jag tro och det är också därför som t ex den konservativa gruppen EPP, med Moderaterna och Kristdemokraterna som stolta svenska företrädare, kan rösta igenom det ena reaktionära förslaget efter det andra. Det är också därför som samma grupp kan rösta in abortmotståndare i EU-kommissionen och samtidigt stå på hemmaplan, främst i Moderaternas fall, och tala om kvinnors rättigheter*.

Demokrati är inte bara rätten att rösta. Det är också rätten att inte rösta. I Australien däremot får man böter om man inte går och röstar. Om det är rätt väg att gå vet jag inte. Jag kan som sagt tycka att det ligger i min demokratiska rätt att avstå ifrån att rösta. Men som filosofen Peter Singer påpekar kan lågt valdeltagande ge oproportionerligt stor makt till minoritetsintressen. Lägger man där till kunskapen om att välutbildade och ekonomiskt starka grupper röstar i högre utsträckning än andra grupper så är det inte konstigt att EPP kan diktera villkoren för EU-politiken till skada för breda folkliga intressen som minskade utsläpp och bättre miljö.

10 000-kronorsfrågan är givetvis hur man skapar demokratisk legitimitet i EU. Jag är i grund och botten EU-positiv och tror att EU, rätt använt, kan vara en stark global kraft för att stärka löntagarnas rättigheter, för en progressiv miljöpolitik och för en solidarisk och trygg värld. Men som det ser ut idag är EU mest en rörelse för kapitalets bästa och det gör mig beklämd. Att Sveriges regering dessutom sitter med i förarsätet för denna utveckling gör mig ännu mera beklämd. Fast det gör också att jag kan hysa hopp. Med en annan politisk ledning i Sverige kan vi kanske göra skillnad igen. Och det skänker ju lite glädje i allt elände i alla fall.


* Som en parentes i sammanhanget vill jag citera Christoffer Fjelkner (M): "Jag tycker inte om hans värderingar vad gäller aborter och homosexuella, men jag röstade för honom ändå. Man måste respektera åsikter." Detta tål att funderas över nu när debatten om Omar Mustafas åsikter rasar.

*****
 
Läs mer på Socialdemokraterna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar