måndag 7 januari 2013

Svenskt Näringslivs roll

Svante Nycander, DN:s tidigare chefredaktör, skriver idag ett intressant inlägg på DN Debatt angående Svenskt Näringslivs (SN) roll i samhällsdebatten och i den borgerliga idédebatten. Nycander hymlar inte om Timbros roll och vilka konsekvenser detta har framförallt för småpartiernas förmåga att bedriva en självständig politik. Centerpartiets senaste utkast till idéprogram är ett tydligt exempel på detta. Timbro, som är Svenskt Näringslivs tankesmedja om någon nu hade missat det, bjuder unga borgerliga politiker på skrivarkurser och resor till bland annat USA. Resor som fylls med propagandamaterial för näringslivets påstådda behov och vilja. Som Nycander klokt påpekar behöver det inte nödvändigtvis vara så att tankesmedjans företrädesvis nyliberala idéer alltid är det som tjänar näringslivet bäst. Skulle man dessutom fundera ett steg längre och se det utifrån ett samhälleligt perspektiv så skulle man utan svårighet kunna problematisera Timbros slutsatser rejält. Historien om den svenska modellen bevisar med all tydlighet att ett samhälle mår betydligt bättre av samförstånd och gemensamma strävanden än snäva intressegruppers ensidiga fokus på egna fördelar.

En tanke som dock slår mig när jag läser Nycanders inlägg är att den "logiska" följden av hans resonemang blir att SN ska låta bli att samarbeta direkt med enskilda politiska partier. En separation mellan intressegrupp och politiken. Av detta följer att Nycander förmodligen anser att S och LO också ska separeras. För mig är detta helt fel väg att gå. Det vore ett historiskt och ideologiskt feltänk att separera S och LO och jag har i grund och botten inga problem med att SAF och borgerliga partier har ett nära samarbete. Det viktiga för mig är att detta är redovisat och att man inte hymlar med det. Lägg korten (och pengarna) på bordet så får var och en som vill granska kopplingarna och ta ställning till vad detta betyder. Hellre tydliga band och ärliga avsikter än smusslande och dolda agendor.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
 
*****
 
Media: Bra av Stefan Löfven m.fl idag i HD
 
Läs mer på Socialdemokraterna



6 kommentarer:

  1. Det bästa vore att BÅDE S/LO och SN/borgligheten separerades TYDLIGT.

    Det finns ju ingen lag som säger det är bra att låsa sig alltför mycket till varandra utan det kan finnas en möjlighet till korsbefruktning i ett friare debattklimat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag delar inte denna uppfattning i fallet LO/S. Om det gäller för SN/borgerliga partier kan man diskutera. Jag tror att LO:s medlemmar gynnas mest av att ha ett nära band till S som är den politiska grenen av arbetarrörelsens träd.

      Radera
  2. Den svenska modellen med samförstånd hade gått i graven långt innan Timbro grundades. Saltsjöbadsandan hade avlivats genom införandet av MBL och LAS, förstatliganden var på agendan (kom ihåg att de privata apoteken nationaliserades 1970), löntagarfonderna skulle käka upp börsföretagen, skattetrycket höjdes och den administrerande socialdemokratin ersattes av den aktivistiska socialdemokratin. Att då inte starta en motoffensiv hade varit tjänstefel av SAF.

    Sedan ser vi vilka det var som hade rätt. Timbros recept med budgetbalans, inflationsbekämpning och fristående riksbank har gett ljusår bättre resultat än arbetslöshetsbekämpning, politisk styrning av räntan och ökat statligt ägande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att den svenska modellen började att krackelera på 70-talet och att den föll ihop någon gång i slutet av 80-talet är rätt. Sen skulle jag väl inte hålla med om att det var en ensidigt löntagarnas fel att så skedde. Det blir snarare en hönan eller äggetdiskussion.

      Att Timbro hade fel på många punkter är helt uppenbart. Vi ser konsekvenserna av den nyliberala politiken över hela Europa idag med massarbetslöshet, växande ojämlikhet, sociala uppror och ökad otrygghet. Så sent som idag skriver IMF-ekonomer att deras analyser, som är starkt präglade av "Timbrotänk", var fel.

      http://euobserver.com/economic/118644

      Radera
  3. Timbro hade rätt om att inflationsbekämpning och fristående riksbank var viktigast, vilket illustreras av hur 70- och 80-talets höga inflation och stillastående köpkraft ersattes av låginflation och stigande köpkraft under 90- och 00-talet (även om man rensar för stigande belåning).

    Timbro hade rätt om att planekonomi i form av euron var en dålig idé, att "det sociala Europa" skulle leda till kris och elände, att en årslön på banken är en bra grundplåt och att industri/jordbruksstöd är rent kontraproduktivt. För sådan politik har visat sig fungera, och frånvaro av sådan politik har visat sig skadlig.

    Vilka _konkreta_ misstag har Timbro gjort som inte en klar riksdagsmajoritet stödde? Var man måhända för valutaförsvaret 1991-92?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grundproblemet i den här diskussionen är att vi inte är överens om målbilden. Jag anser inte att låginflationspolitiken i Sverige är framgångsrik idag. Den tjänade ett syfte under en period men att idag ligga på nära nollinflation är förödande för jobben. Bakom varje tiondel av låginflation gömmer sig tusentals arbetslösa. Den förda politiken har också fått som direkt konsekvens att jämviktsarbetslösheten stiger. Har man som S det långsiktiga målet att uppnå full sysselsättning så kan inte inflationsbekämpningen vara överordnat allt annat. Det måste ingå i en helhet. Därmed också sagt att en allt för hög inflation är skadlig. Vad som är en rimlig nivå skiftar från tid till annan.

      Vad gäller Timbros uppfattning i frågan om EMU så har ju bland annat Maria Rankka när hon var bas där ansett att vi bör gå med i EMU. Att hon sen på senare dag har svängt är en annan femma. Har du en referens på att Timbros officiella hållning i EMU-valet var nej till EMU så får du gärna skicka den. Jag hittar ingen men jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag inte vet hur Timbro ställde sig som organisation i EMU-valet.

      http://www.svd.se/naringsliv/karriar/opinionsbildare-skiftar-arena_7032795.svd

      Att en "årslön på banken" skulle vara bra är ju knappast något som Timbro är ensamma om att tycka. Jag tror ingen människa skulle säga emot det. Möjligtvis någon aktiemäklare skulle tycka att pengarna gör sig bättre på börsen. Problemet är ju det att många människor inte kan spara ihop till en årslön på banken eftersom man har för låga inkomst/höga utgifter.

      Obama har räddat hundratusentals jobb i USA genom riktade branschstöd, Kina stödjer sin industri med stora summor och i Sverige ger vi branschstöd till städföretag, krogar och arbetsgivare som redan har gett unga jobb. Så verkligheten är att industristöd och branschstöd är vanligt i alla typer av ekonomier. Timbros idé om att sådana stöd inte ska förekomma har inget med verkligheten att göra. På lokal nivå ger kommuner indirekt industristöd genom att t ex betala för inkubatorer eller genom diverse mark- och tomtlösningar.

      En klar riksdagsmajoritet för någonting är inte ett bevis för att ett beslut är bra eller rätt. Det är ett uttryck för en politisk majoritetsuppfattning vid det tillfället som säger hur det ska vara. Om riksdagen hade beslutat om att vi ska sluta lära ut evolutionslära och istället undervisa i kreationism så innebär inte det att kreationismen är varken vetenskapligt belagd, bra eller korrekt.

      Radera