måndag 5 november 2012

Är politikerpensioner nödvändiga?

SVT  specialgranskar just nu politikerpensionerna i landet. Igår fick vi veta att även unga fd politiker under 50 år får guldkantade pensionsavtal där avarterna innebär att några expolitiker kan plocka ut så mycket som nio miljoner kronor. Idag "avslöjas" att man som expolitiker kan fortsätta att få utbetalt pension även om man har ansenliga inkomster via t ex aktieutdelning. Detta är ett välkänt fenomen när det gäller fd riksdagspolitiker och att det skulle förhålla sig likadant på kommunal nivå förvånar väl ingen.

Att detta sticker i ögonen på folk är fullt förståeligt. Politiska uppdrag är ett förtroendeuppdrag och inget jobb. Man är vald under en fyraårsperiod och därefter prövas förtroendet igen. I den vardagliga diskussionen blir det därför ibland svårt att förklara varför politiker ska ha pensioner. Samtidigt måste man ställa ett antal motfrågor när någon ångar på mot "höga politikerarvoden".

Eftersom jag arbetar nära inpå fem heltidspolitiker (tre socialdemokrater och två miljöpartister) så vet jag hur deras vardag ser ut. Dom arbetar i alla fall 50-60 timmar per vecka. Dom är alltid i tjänst. Dom ska alltid vara anträffbara. Dom är påpassade och granskade av media, av sina partier, av medborgare och av sina politiska motståndare. Dom har ansvar för en budget i kommunen på ca sex miljarder och totalt i koncernen är det ca tolv miljarder. Dessutom kan dom få gå från sitt uppdrag på dagen om det vill sig illa eller om partiet inte längre har förtroende för dom och var fjärde år ställs deras uppdrag upp till offentlig granskning. Slutligen måste dom ta tjänstledigt från sina ordinarie arbeten (om dom har något) och därmed förlora pensionsinbetalningar och karriärmöjligheter.

När det sen gäller pensionen kan jag hålla med om att den ofta är allt för väl tilltagen. Men samtidigt ska man som sagt ha med sig att dom inte får några pensionsinbetalningar under fyra år, dom kan förlora pengar genom att dom under fyra, åtta eller tolv år (ibland längre) har varit frånvarande från sitt arbete och därmed missat otaliga chanser att bli befodrade, gå utbildningar m.m. Därför är inte ekvationen helt enkel och verkligen inte så svart eller vit som den ofta framställs i debatten.

Jag tror att man skulle kunna lösa en hel del av problemet genom att faktiskt höja arvodena under den tid som dom förtroendevalda är aktiva. Inte till en nivå som skulle innebära att hela pensionen utgick som arvode men i alla fall en betydande höjning. Då skulle sambandet mellan aktivt utövande och skälig betalning bli synligt och man skulle som medborgare lättare kunna greppa hur mycket pengar det faktiskt rör sig om. Det skulle också stärka incitamenten att söka jobb eller gå tillbaka till sitt gamla jobb när förtroendeperioden är slut. Man skulle också komma runt det trixande som vi idag blir uppmärksammade på av SVT.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
 
*****
 
Bloggat: LO-bloggen om att Ulf Kristersson börjar likna Bagdad Bob
 
Läs mer på Socialdemokraterna

8 kommentarer:

  1. " inte får några pensionsinbetalningar" ???

    Det kan väl ändå inte vara sant ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Arvoden är inte pensionsgrundande och där betalas inte in någon tjänstepension. I alla fall inte i Hbg.

      Radera
  2. Här har du bl.a en dubellmoral a la socialdemokrat: (Hon har tidigare kritiserat pensionerna)

    http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/#./hoga-pensioner-till-solnapolitiker?&_suid=1352134068112012414222682660253

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frågan är inte beroende av politisk färg så den typen av resonemang har jag inte gett mig in på. Däremot finns det sammanställningar (bland annat i Dagens Samhälle för en tid sedan) kring arvoden för KSO (eller motsvarande i landstinget/regionen) och då låg borgerliga företrädare i regel högst (dominerade top 10-listan).

      Radera
  3. Det enda som hedrar dig är att du är den enda på S-info som vågar nämna frågan men din slutsats är helt befängd.

    Om du hade haft ett reguljärt arbete ute på den privata arbetsmarknaden vet du att idag så kan du bli av med jobbet närsomhelst (uppsägningstid beroende på ålder och anställningstid). Dessutom har många anställningsformer som kräver minst 50 timmars arbete per vecka dvs likvärdigt med dina politiker. Sen är det ytterst ovanligt att en politiker får gå över dagen om han/hon inte är totalt inkompetent. Ditt övriga resonemang där du diskuterar utifrån en fiktiv framtida pension och ev. befordran på ett reguljärt arbete gör det hela ännu mer godtyckligt.

    Kanske tappar man verklighetsuppfattning om vanliga människors situation och inkomster när man är politiker men varför f.d. politiker mellan 40-50 år ska ha ca en halv miljon årligen i pension känns något konstigt. Speciellt när du och övriga politiker beklagar er över hur få som kommer att arbeta framöver i förhållande till en alltmer åldranade befolkning. Fast politiker kanske bara ska försörjas av skattebetalarna utan motprestation?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har haft arbeten på den "reguljära" arbetsmarknaden så jag vet mycket väl hur timanställningar, vikariat m.m ser ut. Jag vet också hur LAS-reglerna ser ut. Normalarbetstiden är 40 timmar med olika variationer (t ex lärarna 45 timmar med andra ledighetsregler eller grupper som avtalat ner sin arbetstid till t ex 37,5). Men visst finns det grupper som jobbar mer men då får man också övertidsersättning om man är anställd eller så har man förhandlat bort det mot högre lön. Ett kommunalråd har ingen övertidsersättning.

      Jag kan inte utläsa av mitt inlägg att jag försvarar att 40-50åriga fd politker ska ha stora pensionsvederlag. Tvärtom säger jag ju att jag förstår reaktionerna och att jag förstår varför det sticker i ögonen på folk. Jag sträcker mig till och med så långt så jag ger förslag på hur man kan minska ner pensionerna.

      Tycker nog du är lite väl kritisk i din kommentar den här gången Leif.

      Radera
    2. Idag kan politiker kategoriernas som ett traditionellt yrke istället för ett förtroendeuppdrag. Därav ska samma regler gälla som på den reguljära arbetsmarknaden gällande pensionsinbetalningar, ev. avgångsvederlag samt a-kassa och tillhörande arbetskrav. Enda skillnaden är så klart att politikern tillsätts för en aktuell mandatperiod utefter det givna valresultatet.

      Känns som politikeryrket fortfarande behandlas som ett uppdrag en person har under väldigt kort tid under sitt totala arbetsliv. Detta medan dagens komplexa omvärld ställer krav på att vi har yrkespolitiker vilka har detta som sysselsättning under kanske 20-40 års tid. Därför är det naturliga att likställa detta med övriga yrken samt tillämpa samma regelverk.

      Radera
    3. Med den ingången blir din argumentation mer stringent och då förstår jag hur du resonerar. Däremot är jag inte överens med dig om att förtroendeuppdrag är att betrakta som arbete. Ett förtroendeuppdrag är ett uppdrag i demokratins tjänst och det är ett uppdrag som du ständigt måste förnya förtroendet för. Bara det gör att det hela skiljer sig å det grövsta från ett vanligt lönearbete.

      Men man kan som sagt ha olika syn på saken. Jag har redovisat min i alla fall. :)

      Radera