tisdag 30 oktober 2012

Ytterligare nedmontering av den svenska modellens ordning

Det är märkliga tider som vi lever i. Upp har blivit ner och fram har blivit bak. "Man känner sig alldeles förvirrad" som Björn Afzelius sjöng i sången. Man kan också, i likhet med Afzelius, ställa följdfrågan kring vem som tjänar på det?

Svensk välfärd byggdes genom kommunerna. Starkt kommunalt självstyre att utforma välfärden och samhället utifrån det lokala samhällets behov och önskemål är kännetecknande för den svenska offentliga modellen. Detta har visats sig vara en synnerligen framgångsrik modell. Staten har gärna fått hjälpa till men då i form av generella statsbidrag som kommunerna själva kunnat använda. Denna ordning har på senare år blivit allt mer ifrågasatt. Göran Perssons maxtaxa är ett praktexempel på när riksdagspolitiker tar beslut som kommunerna bara har att följa. Tycka vad man vill om reformen som sådan, att den satte sig över det kommunala självstyret är helt uppenbart.

På samma sätt har staten tagit stort ansvar vid t ex katastrofer. Att kommunerna kan söka stöd hos staten är en självklarhet i det svenska systemet. Bland annat MSB har till uppgift att stödja kommunerna när olyckan är framme.

Men som sagt har någonting hänt i den svenska offentliga ordningen. Två tydliga exempel på detta är införandet av LOV som diskuterats livligt under denna mandatperioden och idag får vi ett exempel till på att staten retirerar från ansvar och dumpar över kostnader på kommunerna.

LOV:en är kontroversiell. Den är även fördyrande och kostnadsdrivande. Att den slår i sönder den kommunala verksamheten är också tydligt. Därför tvekar många kommuner om att införa den. Här i Helsingborg har vi inte infört den trots att vi har ett borgerligt styre. Kloka omsorgspolitiker inser problemen och väljer att låta bli. Detta retar gallfeber på regeringen och framförallt ansvarig minister Maria Larsson (KD). Därför hotar hon att göra brott på det kommunala självstyret å det grövsta. Om inte kommunerna inför LOV:en så blir det tvingande lagstiftning. Staten lägger sig i den kommunalt uppbyggda välfärden på ett sätt som knappast är förenligt med det kommunala självstyret.

Att staten under den borgerliga regimen samtidigt undandrar sig kostnader och lägger över dessa på kommunerna är känt sedan länge.  Kostnader som tidigare låg i statliga försäkringssystem i form av a-kassa och sjukförsäkring slussas över till kommunerna och deras försörjningsstöd. Genom att försvåra tillträdet till och försämra dom statliga systemen tvingas kommunerna bära kostnaderna för borgarnas politik. Nu gör man samma sak i fråga om samhällsskyddet. MSB:s budget, för stöd till kommuner vid extremt väder, ska minskas. Nu ska man som katastrofdrabbad kommun bära större delen av kostnaderna själv. Vilka konsekvenser detta får när pengar som betalats in för skola, vård och omsorg går till att reparera vägar och gräva diken kan man snabbt räkna ut. Kommunerna tvingas höja den platta kommunalskatten och staten kan sänka den progressiva statliga skatten.

Dessa två exempel är tydliga exempel på hur borgerligheten genomför ett systemskifte bort från den svenska modellen både på arbetsmarknaden och inom den offentliga förvaltningen. För oss som välfärdsnation är detta ett stort hot. Och vem är det som tjänar på det?

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
 
*****
 
Bloggat: Rasmus om extremt väder i USA och presidentvalskampanjen
 
Läs mer på Socialdemokraterna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar