fredag 12 oktober 2012

Uppfriskande diskussion om A-kassan och arbetsmarknaden

Det verkar som om det är lite av proppen ur på svensk arbetsmarknad. På många olika sätt. Dels har varslen börjat rulla in. Efterfrågan sjunker och svenska företag får problem. Dels i fråga om regler. Det kommer fler och fler rapporter om dåliga arbetsförhållanden, anställda som far illa och löner som inte betalas ut. Dels om A-kassan. Det är längesedan en sådan livlig diskussion kring A-kassenivåerna fördes i offentlighetens ljus.

Om varslen har jag redan skrivit så dom lämnar jag därhän. Men dom andra två punkterna är högintressanta. Att svensk arbetsmarknad fungerar allt sämre utifrån ett löntagarperspektiv är uppenbart. Lärarna har fått det tuffare, sjukvården går på knäna, byggnadsarbetarna blir utkonkurrerade av låglönearbetare från andra länder, polisen hinner inte med, äldrevården måste springa lite fortare för varje dag, ungdomar får inte ta rast på sina första jobb och så vidare. Effektiviteten ska ökas och eftersom den enda effektivitet som räknas är den kortsiktiga penningmässiga vinsten för företaget så blir alla andra mått på livskvalité irrelevanta. Samtidigt som vi idag har en arbetsmarknad som är extremt differentierad ser vi också starka tendenser till en arbetsmarknad som går i rent tayloristisk riktning. Löpandebandsprincipen tillämpas inom hemtjänsten där duschningstiden av brukare är uppmätt via något som kan liknas vid tidsstudiemannen, unga tvingas leva på dagsverken och lagen om offentlig upphandling används som mätsamhällets kraftfullaste murbräcka.

Det är uppfriskande att det nu börjar diskuteras kring dessa frågor. Vad är det för ett arbetsliv som vi vill ha? Och följdfrågan blir då naturligt, vad är det för ett samhälle som vi vill ha? Är aktieutdelning det högsta målet med mänsklighetens existens eller är vårt liv mer än bara produktion och stress?

Ur detta växer också diskussionen om en god A-kassa fram. Lögnen om att höga ersättningsnivåer i A-kassan skulle ge hög arbetslöshet upprepas jämnt och ständigt. Men det gör den inte mer sann. Tack vare att Stefan Löfven har en enorm trovärdighet i frågan om A-kassan kan man också skönja en ny vår bland S-företrädare. Plötsligt är det helt ok att prata A-kassa igen. För en tid sedan var det nej, nej på den frågan. Men att prata om jobben är att prata om A-kassan eftersom den svenska modellen förutsätter båda för att fungera. Det vet Stefan Löfven och det vet både borgare och media att han vet.

Den stora frågan som följer är hur långt Löfvens trovärdighet i arbetslivsfrågor räcker och om han klarar av att artikulera dessa tillräckligt slagkraftigt för att visa på ideologiska skillnader som är svåra att utröna på t ex det ekonomiska området. Det återstår att se antar jag men jag har stora förhoppningar på att så är fallet.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Bloggat: Leine och Göran 1 och 2 på ämnet, Britta om siffertrixande, Staffan om det politiska käbblet

Läs mer på Socialdemokraterna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar