fredag 26 oktober 2012

Moderat valtrixande och trångt i mitten

Idag är en fullspäckad dag i svensk politik. S har partistyrelse där vinster i välfärden ska diskuteras, två moderater har en debattartikel kring alliansens framtid på SvD Brännpunkt och SD får "rekordstort" stöd i Ipsos mätning i DN. Massor av trådar att kommentera och blogginläggen lär hagla. Frågan är om man inte kan sy ihop alla tre frågorna till någon form av helhet.

SD:s tillfälliga opinionslyft tolkas av många som att det är för trångt i mitten och att väljarna då flyttar sig ut mot kanterna. Denna tes bekräftas av att även V går fram. Att det är trångt i mitten vet vi sedan länge. Triangulering av motståndarens politik är snarare regel än undantag idag och när t ex S partiledning underlåter att ta ut skiljelinjer gentemot borgarna i en fråga som vinster i välfärden så är det klart att många väljare ser sig om för alternativ.

Att borgarna också upplever situationen som obekväm är inte speciellt förvånande. Mätning efter mätning har under lång tid visat att antingen KD eller C ligger farligt nära eller under riksdagsspärren. Maria Abrahamsson (M) och Krister Thelin (M) gör helt rätt analys i sin debattartikel idag. Ett alliansparti kan räddas av stödröster. Två lär inte gå att rädda. Jag personligen tror visserligen inte att det kommer gå så långt att C kommer behöva stödröster för att överleva som riksdagsparti men som jag påpekat tidigare är det med en utomstående betraktares lugn jag kan säga detta. För Moderaterna är osäkerheten en gnagande och högst påtaglig oro som man inte vill leva med.

Förslaget som dom två moderata riksdagsledamöterna lägger fram är att göra alliansen till ett riksdagsparti men att behålla varje partiorganisation. Vallagen har studerats och man har hittat en väg fram för att med olika listor kringgå fyraprocentsspärren. Lagen medger säkerligen detta men frågan blir vad den moraliska konsekvensen blir. Ska alliansbygget och slutligen borgerlighetens regeringsinnehav räddas av juridiska manövrar? Likheterna med det republikanska valtrixandet i USA är stora och man måste fråga sig om inte Abrahamsson och Thelin har fått något om bakfoten när juridik istället för sakpolitik ska rädda borgarna.

Problemet är idag, i mångt och mycket, att partierna är för profillösa. Under 2012 skulle allianspartierna profilera sig enligt en artikel i Fokus härförleden. S skulle sätta sin profil kring jobben och skolan men opinionsutdelningen har låtit vänta på sig. Man ligger bara marginellt högre i september 2012 än vad man gjorde med en ganska annorlunda politisk profil i september 2011.

Sammantaget är det politiska läget i svensk politik ganska låst just nu. Man kan fundera på vilka "game changers" som finns under 2013. Den socialdemokratiska partikongressen blir oerhört viktig, C:s och KD:s låga siffror kan skapa rejäl oreda och fokuset på jobb, skola och ekonomi riskerar att bli förskjutet om alliansföreträdare börjar tala om andra saker i desperation över sina dåliga opinionssiffror. Spännande blir det hur som helst.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****
 
Läs mer på Socialdemokraterna

1 kommentar:

  1. Valsystemet gynnar stora partier. Tex har (s) fem mandat mer än vad valresultatet motiverar. I gengäld är både kd och fp ett mandat för små. Trots att alliansen fick fler röster än den samlade oppositionen (inkl sd) har vi en minoritetsregering.

    Det du kallar trixande hade gett en riksdag som bättre avspeglar valresultatet. Det tycker jag är rimligt.

    SvaraRadera