lördag 27 oktober 2012

Markus Uvell slår huvudet på spiken

Det är inte ofta jag säger det men idag ska jag faktiskt göra det. Markus Uvell, vd för Timbro, skriver mycket klokt på DN Debatt och tangerar mycket av den diskussion som jag fört under veckan kring Moderaterna och deras utveckling. SD tar nu, fullt logiskt, mest väljare ifrån M. Flödet är tydligt och riskerar att bli större. När traditionella högerpartier går mot mitten kommer delar av den högra flanken att se sig om efter andra partier. Om man som tidigare M-väljare på högerkanten inte delar KD:s myspys-stämpel utan vill se hårdare tag mot brottslingar och invandrare, tuffare klasspolitik och fler militärparader så finns det egentligen bara ett parti idag och det är SD. För att tala med mer marxistiskt språkbruk är det inget konstigt att den övre borgarklassen söker sig till fascistoida partier när klassmotsättningarna ökar. Det är nämligen denna klass som har allra mest att tjäna på det samhälle som SD vill skapa.

Uvell funderar också kring hur M ska kunna attrahera både "gammelmoderater" och dom mittenväljare som man i två val i rad tagit direkt från Socialdemokraterna. Balansgången är delikat och frågan är om den är möjlig. Under snart ett decennium har gammelmoderaterna tigit still. Reinfeldt har gjort något som ingen tidigare moderatledare lyckats med och 100 miljarder i skattesänkningar kan inte, som Uvell påpekar, ignoreras. Men mycket vill ha mer och när Reinfeldt står och talar om kollektivavtal och svenska modellen i partiledardebatten så är det inte konstigt att Gösta Bohman-fantasterna i partiet reagerar. Visst har M makten men vad ska den användas till är en ganska självklar fråga.

Det blir också väldigt tydligt hur den moderata taktiken ser ut i nuläget. Det är inte det minsta konstigt med tanke på Uvells slutsatser att M-företrädare och andra borgerliga politiker börjar prata om så kallade integrationsfrågor. Att tala om brottsbekämpning riskerar att fästa blicken på Beatrice Asks misslyckanden. Försvarspolitiken vill M helst av allt bara gräva ner och glömma. Dels pga hur man agerar, dels pga att man inte på sex år lyckats hitta en försvarsminister som kan låta bli att trampa i klaveret alternativt som avgår i vredesmod. Då återstår invandringen, "integrationen" och migrationspolitiken. Konsekvenserna om M öppnar den dammluckan vet vi av otaliga erfarenheter från kontinenten.

Tystnaden ifrån M-leden har varit kompakt under snart tio år. Det är i princip bara Anne-Marie Pålsson som har tagit bladet ifrån munnen. Fredrik Reinfeldt har varit en klok och mycket duktig general men det går inte att kväva en opposition i partiet hur länge som helst och när skutan börjar läcka räcker inte taktiska manövrar. Då krävs förändring. Moderaterna har nog bara sett början på sina interna problem och Sverige bör hålla andan. Det är av stor betydelse för landet vilken väg partiet väljer.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
 
*****
 
Läs mer på Socialdemokraterna



1 kommentar:

  1. Du glömmer en sak: SD är inget öppet nazistiskt eller rasistiskt parti, och det krävs en hel del research för att avsöja de bruna rötterna, som många inom S anser sig veta finns, utan att kunna ge exempel.

    Ett exempel är t.ex. hur Jimmie Åkesson (i den egna lokaltidningen BLT) skyllde Breiviks dåd på "splittringen" (d.v.s att det norska folket inte längre är etiskt homogent) direkt efter dådet, varefter SD-ledningen omedelbart tog ställning mot samma förklaring, eftersom den även hade framförts av en lokalpolitiker i Halland, och då inte fallit i god jord. Den s.k. grävande journalistiken hjälpte till med att täcka över.

    Vår demokratiskt sinnade (?) journalistkår gör ju allt för att vitmåla de värsta kryptonazisterna i SD-toppen, samtidigt som man fortsätter att svartmåla vanliga SD-meldemmar och -väljare, som vill protestera mot att de tvingas leva på marginalen. Många SD-medlemmar och -väljare anser sig utsatta för en omvänd rasism, där de själva utpekas som ett särskilt undermåligt folkslag.

    Därför delar jag inte din (Uvells?) analys att det är den övre borgarklassen som söker sig till SD, som reaktion mot Moderaternas framtoning som mitten. Uppgången för SD är för stor för att den förklaringen ska hålla. Nej, jag är ganska övertygad om att det är de tidigare S- och V-väljare, som röstade på M eller C i valen 2006 och 2010, som nu inser att de har blivit lurade av Alliansen.

    Anledningen till att S och V inte lyckas ta tillbaka dessa väljare, är att S och V inte längre framstår som genuina arbetarpartier, utan snarare som intressepartier för klassresenärer och övrig medelklass, som får sin försörjning från den offentliga sektorn, och således konkurrerar om det ekonomiska utrymmet med fattigpensionärer, sjuka och arbetslösa.

    SD tillhandahåller här en väldigt enkel lösning: Stoppa nyinvandringen och gör det så otrevligt för redan hitkomna invandrare så att de lämnar landet frivilligt, så räcker pengarna så att alla etniska svenskar kan få det lika bra, som under den gamla goda tiden, när S regerade över ett etniskt homogent folk.

    Emellertid tror jag inte att ens alla, som uppger i opinionsundersökningar att de ska rösta på SD, har gått på den bluffen. Utan man vill helt enkelt skrämma de partier, som man anser sig svikna av, i synnerhet S, V, M och C. Sistnämnda parti har ju i högsta grad svikit landsbygdsväljarna.

    Jag har skrivit det förr, och upprepar det: För att vinna val, måste S göra rejäla inbrytningar bland medelklassväljarna. Men om man ensidigt fokuserar på medelklassen och glömmer vänsterflanken, kommer SD att fortsätta att öka.

    Vänsterflanken återerövrar man inte genom nostalagisk socialism och patetiskt försvar för offentliga monopol eller ens kamp mot vinster i välfärden. Utan det handlar om en radikal omfördelningspolitik och social rättvisepolitik, där de fattiga själva (och inte generaldirektörer, sjuksköterskor, lärare och andra med skattefinansierade löner) får mer i plånboken.

    Det handlar inte om "en svår balansgång" utan att hålla två bollar i luften samtidigt: Inbrytningar i medelklassen och återerövring av fattigfolket.

    SD har fått inspiration och hjälp från utländska populistpartier, som lagt marschkängorna och paraduniformerna på hyllan och klätt sig i kostym och slips. Med den kraftiga anti-muslimska retoriken har man förklätt rasismen till kritik mot en religion och kamp för muslimska kvinnors rättigheter.

    Men ändå handlar det om att ställa folkgrupper mot varandra och skapa en situation liknande den i Jugoslavien före utbrottet av inbördeskriget mellan "kristna" och muslimer.

    SvaraRadera