torsdag 4 oktober 2012

Lögn, förbannad lögn och Svenskt Näringsliv

Stefan Löfven och Magdalena Andersson har slitit hårt för att sätta en mer positiv bild av socialdemokratin i fråga om företagande och näringspolitik. Det är bra. S har alltid stått för en aktiv näringspolitik och har gått hand i hand med näringslivet sedan Saltsjöbadsavtalet 1938. Att sen några sossar vill prata företagande och andra vill prata jämställdhet medan en tredje vill prata internationell solidaritet är något helt annat.

Samtidigt har det alltid funnits en rågång mellan S och näringslivet. Samförstånd i all ära men både S som fackets parti och näringslivet som högerns stödtrupp har allt som oftast angripit varandra rejält. Att tro att Svenskt Näringsliv skulle bli bästa kompisar med S bara för att det varit borgfred på arbetsmarknaden är att lura sig själv. Detta är viktigt att hålla i minnet.

Varför det är så här är självklart. Svenskt Näringsliv har som syfte att skapa så stora vinster som möjligt för företagarna i landet. Dom kommer aldrig nöja sig med mindre än att företagens vinster kan bli ännu större än vad dom är idag. Därför spelar det i grund och botten inte så stor roll vad S gör så länge S inte helt släpper på bromsklossarna mot företagens vinster. Bromsklossarna kallas frihet för alla, ekonomisk jämlikhet, jämställdhet mellan könen och solidaritet med dom behövande.

Idag skriver Dagens Industri pliktskyldigt om att Svenskt Näringsliv kritiserar S-budgeten mindre än 24 timmar efter att den har landat. Detta är lika självklart som förutsägbart. Stefan Fölster från Svenskt Näringsliv uttalar sig bland annat om två saker. Dels borttagandet av restaurangsubventionen, dels om borttagandet av ungdomsanställningssubventionen. Två subventioner till företagssektorn som Moderatarna infört och som innebär många sköna miljarder till näringslivet. Fölster medger dock att:

”Jag vill absolut inte hävda att det varit det mest effektiva sättet att använda pengarna på. Men jag kan inte se att Socialdemokraterna i sin budget flyttar över de här pengarna till mer effektiva sätt att skapa sysselsättning. Tvärt om vill de använda en del av pengarna för att höja ersättningen i a-kassan, som också sänker sysselsättningen.”

Det första påståendet, att åtgärden (ungdomssubventionen) inte är effektiv, är helt korrekt. Men i Svenskt Näringslivs retorik spelar det ingen roll. Skälet till att det inte är effektivt anger Fölster vara fackföreningarnas lönekrav och lågkonjunkturen. Att fackföreningarna varit oerhört återhållsamma under lågkonjunkturen och att t ex IF Metall tecknade ansvarsfulla omställningsavtal har Fölster helt glömt. Eller mer troligt, det struntar han i.

Det andra påståendet, om att höjd a-kassa skulle leda till lägre sysselsättning, är inte bara en retorisk floskel, det är en direkt lögn. En mycket dålig sådan också. Fölster vet att det inte finns något samband mellan en bra a-kassa och låg sysselsättning. Vad Fölster spelar på är en teori om att det finns ett sådant samband. Men verkligheten ser annorlunda ut och nationalekonomiska teorier är definitivt inget bevis på hur någonting förhåller sig.

Artikeln i DI sammanfattar på ett bra sätt dilemmat som S befinner sig i. För om S ska fortsätta vara S så handlar det om att ha en god relation till näringslivet. Något annat än det kan det aldrig bli. För Svenskt Näringsliv har inget intresse av ett parti som värnar löntagarnas rättigheter eller som står för ekonomisk jämlikhet. Det motverkar deras intresse och det är viktigt att komma ihåg när man pratar om att Stefan Löfven försöker vara näringslivets bäste vän.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
 
*****
 
Läs mer på Socialdemokraterna

1 kommentar:

  1. Löntagarfonder var en krigsförklaring mot näringslivet och speglar fortfarande många socialdemokraters syn.

    Problemet för (s) är att folket har insett att näringslivet behövs för att säkra jobben och därmed välfärden. (s) försöker därför framstå som näringslivets allierade men där finns ingen substans.

    SvaraRadera