söndag 28 oktober 2012

Lite läsning

Som politiker måste man ägna sig åt en hel del gissningar. Man måste väga samman teoretiska idéer med praktisk erfarenhet och sen lägga till en hel del magkänsla för att skapa sin politik. Många är dom politiska reformer eller skeenden som har blivit lyckade genom lika delar tur och skicklighet. Historiska omständigheter har räddat världen åtskilliga gånger. Ta bara Kubakrisen. Vad hade hänt om någon annan än John F Kennedy hade suttit vid makten i Vita huset? Om detta kan man spekulera men man kan konstatera att med en George W Bush istället för en JFK så hade förloppet med all säkerhet blivit ett annat.

Ibland kan saker bli precis som man har tänkt sig fast att man har sagt något helt annat. När politiker gissar och genomför saker lite "hipp hipp och häpp häpp" så blir resultaten också därefter. Johan Ehrenberg skriver klokt om den saken i fredagens ETC. Ett "hoppsan" är egentligen ett "precis såhär var det tänkt".

En annan som verkligen har börjat leverera kloka artiklar på löpande band är Anna Dahlberg på Exressen. Förra veckan skrev hon om högerns blinda marknadstro och idag skriver hon om att borgerligheten nu måste ta i frågan om vinster i välfärden. Dahlberg är relativt nöjd med partistyrelsens förslag till kongressen och hon tycker att borgarna ska ta chansen att göra upp över blockgränserna. Att frågan är lika känslig för allianspartierna som den är för S ligger underförstått i Dahlbergs text. Frågan bör avföras från dagordningen innan valet 2014 för annars riskerar borgarna att torska stort. Vad man då i sitt stilla socialdemokratiska sinne kan fundera på är om det gynnar S att avföra frågan från dagordningen. Många inom S anser det. Jag ser gärna att det är en valfråga 2014.

Det pratas som bekant mycket om vinster i välfärden just nu. Många inom S tiger just nu av förklarliga skäl. En som inte tiger är Lena Sandlin. Sandlin skriver klokt kring medlemmarnas status i partiet och hon utmanar på ett sätt som många andra inte kan eller vill göra just nu. Sandlin tål att läsas. Jag tror att hon sammanfattar hur många känner sig i dessa dagar inom S.

När vi ändå är inne på frågan bör intresserade läsa om hur det står till i Norge. Där görs inga vinster inom skolan och det verkar fungera hur bra som helst. Problemet med alla exempel från andra länder är informationsövertaget som en del får. För en vanlig partimedlem eller medborgare så är det omöjligt att sätta sig in i alla olika system och teknikaliteter. Man går på magkänslan och man tror på visioner. Men det skadar ju inte att läsa på.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
 
*****
 
Läs mer på Socialdemokraterna

3 kommentarer:

  1. Är inte det norska systemet ganska likt det svenska som fanns innan S och V bestämde sig för att kommunalisera skolan? Detta var början på förfallet och gav klåfingriga moderater fritt fram att börja privatisera.

    Den statliga skolan var totalt överlägsen dagens värdelösa dito.

    SvaraRadera
  2. Det går inte att jämföra Sverige med Norge. I Norge och Finland går 2,5 % av alla elever i fristående skolor, mot 16 % i Sverige. De norska friskolorna har rätt att ta ut avgifter av eleverna, vilket är förbjudet i Sverige.

    De norska friskolorna får 85 % av driftkostnaderna (för de offentliga skolorna) i statsbidrag. De har rätt att täcka återstående 15 % av driftkostnaderna med elevavgifter. Varken statsbidraget eller elevavgifterna får användas till något annat än just driftkostnaderna.

    Skulle en norsk friskola ha lägre drifkostnader än den offentliga skolan, så är alltså den skolan skyldig att sänka elevavgifterna. Detta betyder att de norska friskolorna är skyldiga att gå med förlust, om de följer lagen.

    Förlusterna måste självfallet täckas av skolans ägare, exempelvis genom att tillhandahålla lokaler utan att skolan behöver betala någon hyra. Det är alltså helt förbjudet att använda vare sig statsbidraget eller elevavgifterna till lokalhyra eller andra kapitalkostnader.

    Under påverkan av vinstdebatten i Sverige har dock norska myndigheter börjat granska de norska friskolorna, och då upptäckt att fusk troligen förekommer.

    Om vi skulle införa den norska modellen i Sverige skulle förmodlingen var 7:e eller var 8:e skola läggas ner. Sett på längre sikt skulle det säkert vara bra, men det skulle inte vara så kul för de elever som skulle drabbas av nedläggningarna. Det är stor skillnad mellan att bromsa i tid, och att backa när man har kört förbi målet.

    Därför kan inte den norska modellen införas i Sverige - utom möjligen efter en mycket lång övergångstid, där de privata ägarna köps ut. Eftersom de svenska friskolorna saknar offentlig huvudman kan inte bara vänta på att kontraktstiden ska löpa ut.

    Hur har då norska socialdemokrater resonerat? De har helt enkelt sagt Nej till skattefinansierade privatskolor, men gjort ett litet undantag för skolägare som är så ivriga att driva friskolor så att de är beredda att betala för det nöjet.

    Du skriver att det är omöjligt för en vanlig partimedlem eller medborgare att sätta sig in i alla system och teknikaliter. Jag har dock gjort mitt bästa. Det har inte varit lätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan hävda att Norge inte är ett exempel som är tillämpligt på Sverige. Jag ser det som ett exempel bland många.

      Du gör ett bra jobb i debatten Lars. Det tycker jag är glädjande. Tyvärr har inte alla det engagemanget.

      Radera