söndag 28 oktober 2012

Beror SD:s framgångar på Moderaternas kris?


En fråga som jag gått och funderat på under dagen är huruvida SD:s nuvarandeframgångar i ett antal opinionsmätningar beror på SD eller om det är så att internt missnöje i dom borgerliga leden börjar få effekt. Som Markus Uvell skrev om igår så har SD tagit upp traditionellt borgerliga paradgrenar som försvarspolitiken och kriminalpolitiken. Deras lösning är inte den klassiskt borgerliga lösningen men fokuset på frågorna som mycket viktiga är klassisk borgerlig politik.

Om man såg samma tendens med ett flöde från S till SD så skulle talet om splittring och kris gå varmt i kvällstidningarna. Företrädare för S skulle vara intervjuade på sida upp och sida ner och någon tidigare okänd bloggare skulle få spekulera fritt kring orsakerna till den uppkomna situationen. Rubriker som ”kris i S leden” och ”Löfvens stora huvudvärk” skulle pryda löpen. Att det nu är ganska tyst är däremot inte så konstigt. Frågan är bara hur länge man kan ignorera det faktum att gammelmoderater nu går till SD och att SD är ett mer attraktivt alternativ för många mörkblå väljare framför t ex FP, C eller KD.

Alliansen har problem och det märks. Frågan är hur länge Kent Persson och hans kompisar kan ignorera det.
 
*****
 
Läs mer på Socialdemokraterna

2 kommentarer:

  1. Sd:s ökning är inte ett intern borgerligt problem. Det är lika mycket ett socialdemokratiskt problem. Vill bara påminna om att s hade ett väljarstöd på 45,0 % i januari och september 2008, och över 43 % i de flesta mätningarna däremellan.

    Sedan alliansen med mp hade offentliggjorts den 8 oktober 2008 (samma dag som den andra stora nyheten var bilindustrins kris) rasade s med hela 6 procentenheter under en enda månad. Denna snabba reaktion från väljarna kan inte skyllas på partivänstern inom s.

    Sedan även v tagits med i samarbetet rasade stödet för s med 7 procentenheter under en enda månad. Naturligtvis fanns ett missnöje med samarbetet med v, men också andra faktorer, såsom Jimmie Åkessons åtalbara (enligt tidningens chefred Jan Helin) hetsartikel mot muslimer. Antingen därför att man gillade artikeln eller ogillade den så starkt, så att man gav s skulden för publiceringen. AB är ju en s-märkt tidning.

    Det var efter den publiceringen som sd:s egentliga uppgång började. Vi kan vidare konstatera att utvecklingen för s och m hela tiden sedan dess har varit varandras motsatser. När m har ökat, så har s minskat lika mycket. Och vice versa.

    Frågan är då vilka m-väljare som går till sd i dagsläget. Timbro-chefen Marcus Uvell driver tesen att det är gammelmoderater och slår därmed ett slag för en återgång av m till tiden före Reinfeldts omdaning av partiet. Uvell argumenterar alltså från sin egen sak, men jag menar att argumentet inte håller.

    Jag är alltså ganska så övertygad om att det är de nya moderatväljarna, som innan de röstade på m, röstade på något av de andra borgerliga partierna, eller på s. Nytillkomna väljare är sällan en stabil väljarkår.

    SvaraRadera
  2. Möjligen, men osannolikt. SD har typiskt sett fått högst röstandel i småstäder och bruksorter långt ifrån Stockholm, och det är inte precis områden som har många gammelmoderater.

    Gammelmoderater präglas dessutom av intellektuell snobbism, tro på fakta istället för kommunikation och rejäla nedskärningar av välfärdsstaten. Låt vara att Nya Moderaterna är emot detta, men Sverigedemokraterna är ännu mer mot dessa gammelmoderaternas kännetecken.

    Marcus Uvell har i en tidigare bok (http://www.timbrobokhandel.se/Bocker/586/folkhemspopulismen.aspx), baserat på alla Demoskop-undersökningar han rattade efter 2006, hävdat att SD-anhängarna är "de som blev över", inte några ideologiskt medvetna väljare.

    SD:s framgångar beror på att övriga riksdagspartier antingen är handlingsförlamade eller absurda utopister.

    SvaraRadera