onsdag 20 juni 2012

Vinster i välfärden är mer än ja eller nej


LO har tagit tydlig ställning mot vinster i välfärden och det pågår ett nationellt upprop mot det samma. Frågan är glödhet och ska så vara med rätta. Året är dock 2012 och frågan är vad som kommer att hända den närmaste tiden. Det är nämligen ett år kvar till Socialdemokraternas kongress och innan dess kommer förmodligen inte frågan att tända till på allvar rent politiskt. S kan inte som det ser ut nu lägga några skarpa förslag och i ärlighetens namn spelar det inte så stor roll om V skriker sig hesa om ett vinstförbud. Så länge inte S sätter ner foten och säger nej så lär inget hända.

I detta sammanhang kan det vara klokt att erinra sig förra mandatperioden. 2009 exploderade bonusfrågan i ansiktet på LO och S. Wanja Lundby-Wedin blev vingklippt och förtroendet för hela arbetarrörelsen sjönk. När sedan valet kom var själva sakfrågan som bortblåst, ingen diskutera ja eller nej till bonusar i valrörelsen, men förtroendet för S var kört i botten. Vinster i välfärden riskerar att bli en liknande fråga även om den har betydligt större bäring och sprängkraft som sakfråga än vad bonusar har. Det är oerhört svårt att hålla en fråga vid liv under många år i dagens snabbt skiftande medielandskap och utan extra bränsle som eldar på riskerar själva sakfrågan att dö ut. Ett bränsle som ofta består av diverse skandaler.

Det hela bryts istället ner till förtroende. Hur hanteras frågan och hur uppfattar väljarna att partierna agerar. Är man tillräckligt tydlig? Är företrädarna synliga? Kan man lita på partiet? I fallet S och vinster i välfärden är det just nu ganska svajigt. Några av oss, däribland Skånes partidistrikt, driver stenhårt på för att få stopp på vinster i välfärden. Andra velar om kvalité och om uppföljning. En tredje tycker att vinster ska vara tillåtet ibland och inte ibland. Frågan som S måste hantera är också hur en övergång från profitsystem till non-profitsystem ska gå till.

Det går inte att förringa det faktum att miljoner medborgare idag förlitar sig på en vinstdriven välfärdsverksamhet och att rycka undan mattan från fötterna på dessa individer är inget alternativ. I det ligger en sanning men inte desto mindre måste S våga ta i frågan. Att kapitulera och säga ”det går inte” är inget som politiker ska syssla med. Politik är det möjligas konst och den som defaitistiskt säger att ”vi kan inte göra något åt det hela utan får acceptera att loppet är kört” har förverkat sin legitimitet som politiker i mina ögon. Sen finns det givetvis realiteter att ta hänsyn till och dessa kan ges olika stor tyngd men det är inte det samma som att ge upp vilket ofta vinstförespråkarna gör.

Allt annat än ett tydligt ställningstagande från S som i realiteten innebär en stor och verklig skillnad mellan dom politiska alternativen i svensk politik kommer att ta död på frågan om vinster i välfärden. LO ger därför S ett lysande tillfälle att faktiskt göra ett sådant ställningstagande. Svenska folket är också med en överväldigande majoritet för ett vinstförbud. Vad S också måste akta sig för är en ”fastighetsskattsdebatt” där enskilda individer utmålas som stora förlorare på reformerna som föreslås. Det spelar ingen roll om vederbörande är lobbyist. När bilden är satt av en reform är den oerhört svår att tvätta bort. Utmaningen att ro hela alltet i land är gigantisk och jag är inte avundsjuk på partiets kommunikationsavdelning. Dom lär få jobba efter kongressen 2013.


För övrigt anser jag att vinster i välfärden ska förbjudas!


*****

Läs mer på Socialdemokraterna




5 kommentarer:

  1. Vilka är en tredje gruppen, som tycker att vinster ska vara tillåtet ibland och inte ibland?

    On du räknar mig till den gruppen, protesterar jag bestämt. Jag tycker att det är du. Du vill ju bara förbjuda sådana vinster, som är vinster enligt din definition, men tillåta vinster, som inte är vinster enligt din definition.

    Det där nationella uppropet ger jag inte mycket för. Med internet kan man nå ut nationellt med vad som helst.

    Lars Flemström

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan lugna dig Lars med att jag inte haft dig i åtanke när jag skrev mitt inlägg. Det finns dom som driver att vinst ska vara tillåtet inom LASS till exempel men inte inom skolan och diverse kombinationer.

      Radera
  2. Tack för de orden!

    Det är förvisso en konstig inställning av vinst ska vara tillåten ino LASS, men inte alls inom skolan. Min ståndpunkt är, som du vet vid det här laget, att vinstfri kapitalism är en omöjlighet, vilket inte alls innebär att jag tycker att det är okej med hur stora vinster som helst. Ska man totalförbjuda vinster, får man förbjuda privata företag helt och hållet inom den berörda verksamheten.

    Och en verksamhet som man då bör titta på, är "assistansmarknaden" (LASS). Jag vill minnas att tanken var att den assistansersättningen skulle ge till den behövande, som själv skulle anställa sin personliga assistenT. Men det står också i lagen, att i de fall de denne inte själv klarar av ansökningsförfarandet och administrationen kring det hela, så får det överlåtas på någon annan.

    Privatperson eller assistansbolag, är frågan? Jag tänker närmast på en personlig ställföreträdare och inte ett bolag. En otydlig lagstiftning, som lägger ett för stort ansvar på de hjälpbehövande, har skapat möjligheter för framäxten av en ny bransch.

    I praktiken går det till så att den hjälpbehövande själv eller någon anhörig kopplar in något av de bolag, som verkar på assistansmarknaden. Bolaget gör hembesök hos de hjälpbehövande och sköter sedan hela ansökningsförfarandet, och ser förstås till att man själv får uppdraget. De från början många små företagen, har köpts upp av stora koncerner, vars nytta verkligen kan ifrågasättas. Flera bolag har dessutom ertappats med rena bedrägerier.

    När man då läser att ett av bolagen har fått Patriotiska Sällskapets utmärkesle för framgångsrikt företagande, och läser på företagets egen hemsida vilket bra företag det är, är det svårt att göra invändningar mot den kommersialisering av assistansverksamhetet, som har skett. Hur skulle de hjälpbehövande, som är nöjda med den hjälp de får, reagera om man föreslog en ändring, rentav ett förbud för privata företag?

    Jag lutar dock mot en kommunalisering av verksamheten. Den hjälpbehövande kan iofs själv vara arbetsgivare åt sin personliga assitent, men administrationen kring det hela borde skötas av kommunen och inte av något bolag, som i praktiken har tagit över rollen att vara arbetsgivare åt assistenten.

    Om den hjälpbehövande är missnöjd med sin personliga assistent och vill ha någon annan, så räcker det inte att byta assistent, utan den hjlälpbehövande måste kanske och byta assitansbolag. Så har en "marknad" för med varandra konkurrerande assistansbolag uppstått. Var det verkligen meningen när assistansersättningen infördes?

    Frågan handlar alltså inte om att förbjuda vinst, utan den handlar om att förbjuda eller "fasa ut" de de privara bolagen och därmed åtminstone på sikt avskaffa marknaden för assistanstjänster - vilket ju inte är detsamma som att avskaffa själva assistansverksamheten.

    Lars Flemström

    SvaraRadera
  3. Frågan om LASS ger jag mig inte in i just nu. Det är en reform som fullständigt spårat ur kostnadsmässigt men många är, förklarligt nog, väldigt nöjda. En parlamentarisk utredning bör tillsättas och gå igenom frågan ordentligt.

    SvaraRadera
  4. Privata företag borde aldrig ha släppts in i denna verksamhet. Nu är det väldigt svårt att bli av med dem.

    De mer seriösa företagen har haft utgifter för utbildning av assisterna mm, och det gör ju även vinstfrågan känslig. Om de har finansierat detta med ägarkapital bör de ha rätt till utdelning på investeringen, enligt min mening.

    Men om de har finansierat det med skattemedel, vilket är mest troligt, är det fördj-vligt. Det innebär ju att den ersättning, som har beviljats den enskilde, inte i sin helhet har gått till den enskilde. Har bolagen lurad de enskilda att skriva fullmakter för bolagen, så att de har kunnat kvittera ut ersättningarna? Vet de enskilda ens vilka assistansersättningar som har beviljats?

    Bedrägerier av det här slaget är möjliga även inom med en non profit-modell, som tillåter att eventuella överskott "återinvestaras verksamheten". Det är väl vad som har skett, även om ägarna dessutom har tagit ut vinst vid sidan om.

    Hade det varit bättre om de inte hade tagit ut någon del av vinsten, utan använt hela vinsten till företagsuppbyggnad, exempelvis fler flotta kontor på fler orter, med löner till fler kontorschefer, fler koncernkonferenser på lyxhotell med kontorscheferna etc?

    Det hade väl närmast varit en välgärning om de hade delat ut hela vinsten, och använt den till ägarnas privatkonsumtion, i stället för till expansion av denna i grunden osunda verksamhet?

    Med den ensidiga fokuseringen på vinstutdelning, eller inte vinstutdelning, riskerar man ju inte bara att klämma åt en och annan hederlig småföretagare, utan debatten missar dessutom de verkliga problemen.

    Som är att skattepengarna inte i sin helhet används till verksamheten under det verksamhetsår, som ersättningarna var avsedda för.

    Utvecklingskostnader och andra investeringar i privata företag ska finansieras genom kapitaltillskott från ägarna! Varför heter det annars EGET kapital i bokföringen?

    Lars Flemström

    Lars Flemström

    Lars Flemström

    SvaraRadera