måndag 4 juni 2012

Ingen rädder för Borg är. Eller hur är det egentligen?

Foto: regeringen.se


Det är intressant att följa den ekonomiska debatten just nu. Anders Borg som under lång tid har framhållits som ett föredöme och som uppbär ett sällan skådat förtroende bland svenska folket börjar ifrågasättas allt mer. Han blir därutöver anklagad för att fara med osanning. Berkely-professorn J. Bradford DeLong sågar Borg vid fotknölarna efter ett TV-program med diverse ekonomiska höjdare:

”Men nu säger alltså Borg att det var den tighta finanspolitiken som var Sveriges mirakelkur under krisåren – och att skälet till att Tyskland hade en mindre nedgång än den i USA var att Tyskland hade införlivat en mindre expansiv finanspolitik. Det är för det första inte sant. De finanspolitiska skillnaderna i Tyskland och USA under krisen var triviala. För det andra – om det hade varit sant – så skulle en stramare stimulanspolitik i Tyskland boostat förtroendet och genererat nedgångar på räntemarknaden och därmed öppnat för privata investeringar. Men nedgångarna i räntorna i Tyskland och USA under krisen var likvärdiga.” -SvD

Borgs argumentation om den urstarka svenska ekonomin grundas på förutsättningen att den svenska kronan försvagades under 2008-2009 vilket gjorde att vår exportberoende ekonomi klarade sig bättre än många andra ekonomier. Detta är fakta som Borg talar tyst om för att istället endast ta åt sig äran av konsekvenserna.

Sen får man visserligen ta Borg i försvar också. Han har under långa stunder blivit anklagad för att föra en "kamrerial" ekonomisk politik utan större inslag av ideologi. Det är bland annat därför som S ekonomisk-politiska talespersoner har haft svårt att angripa Borg. Han har helt enkelt bara förvaltat och hur angriper man någon som ser till att debet och kredit går ihop?

Men som sagt, för att försvara Borg som politiker så måste man nu erkänna att han faktiskt börjar visa tecken på ideologiska utfall. Bland annat är hans lösning på krisen i Europa högst politisk. Fler avregleringar är svaret. Borg menar att om bara mer privatiseras så kommer krisen att lösas. Vad som är intressant att komma ihåg då är att det är staterna som har räddat det avreglerade banksystemet från att kollapsa. Fast den detaljen är ju lätt att glömma bort. Vad Borgs förslag också implikerar är att den rätta medicinen mot krisen är att privatisera vinsterna och socialisera riskerna. Folket ska alltså ta risken men kapitalet ska håva in stålarna.

Om konsekvenserna av detta skriver Andreas Cervenka, krönikör på SvD Näringsliv:

"I Sverige, enligt Statistiska Centralbyrån SCB, har den fattigaste tiondelen av befolkningen ökat sin inkomst med 1,7 procent under de senaste 20 åren medan uppgången för den rikaste tiondelen summerar till 63 procent. Samma utveckling återfinns i många länder i västvärlden, enligt bland andra samarbetsorganet OECD.
Förklaringarna är nästan lika många som det finns nationalekonomer. Men en faktor återkommer i en rad rapporter i ämnet. En del av de vidgade inkomstklyftorna rika länder kan förklaras av kraftigt stigande inkomster på kapital i samhällets toppskikt.
Detta är ingen en slump. Snarare ett resultat av hur det ekonomiska systemet är konstruerat." -SvD

Det är och ska bli mycket intressant att följa hela spektaklet och den stora frågan är hur vi i S kommer att agera. Kommer vi att våga ta steget ut på banan i den ekonomiska diskussionen och börja ställa krav på en mer tillväxtvänlig och expansiv ekonomisk politik eller kommer vi att fortsätta sitta på läktaren och kommentera vad Anders Borg gör och inte gör?

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar