måndag 18 juni 2012

En svart fråga

En fjärdedel av Italiens ekonomi är svart. Detta vet alla om och alla politiker måste förhålla sig till detta. I Grekland har människor låtit bli att betala skatt under många år. I  Sverige rullas den ena härvan efter den andra upp med smuggelcigaretter, med svart arbetskraft och med skattefusk. Skattefelet i Sverige beräknas till ca 133 miljarder. En enorm summa som om den betalades in i princip skulle täcka hela alliansens skattesänkningar sedan 2006.

Kampen mot den svarta ekonomin är oerhört viktig och inget parti säger sig vilja tumma på denna kamp. Alla är överens om att skatt ska betalas. Samtidigt vet alla politiker att den svarta ekonomin på många sätt bär upp den vita. Ta bara frågan om människor som inte har någon taxerad inkomst i Malmö. För någon vecka sedan uppskattades det antalet till 12 000 personer. Hur dessa personer (sannolikt) försörjer sig är ganska lätt att räkna ut. För självfallet är det så att dessa personer har någon form av inkomst. Men den kommer inte från den vita ekonomin.

Frågan är var man ska börja för att komma till rätta med problemet. Att sätta åt individen är ett sätt. Problemet är att det är ganska verkningslös. Ta Folkpartiets förslag om indragna bidrag. Om man inte får några bidrag, vilket dessa 12 000 personer inte får, så bryr man sig väl knappast om huruvida dessa dras in eller inte. Dessutom är det ju snarare ett motiv att arbeta svart om ens enda vita försörjningsmöjligheter rycks bort. Konsekvenserna av åtgärderna mot individer får lätt bieffekter som man vid första anblick inte tänker på.

Vita Jobb-modellen som sjösätts i Malmö Stad är ett annat sätt att ta sig an frågan. Där använder man facket för att på kommunens uppdrag kontrollera anbudsgivare och utförare som vill ha offentliga kontrakt. Genom att göra detta kan man sortera bort dom företag som inte sköter sig och därmed minskar man svartarbetet. Liknande åtgärder där man gynnar dom företag som sköter sig och sorterar bort dom företag som fifflar är A och O i kampen mot svartjobben. Människor, dvs individerna, måste ha en försörjning och även om det är fel att jobba svart så kan man förstå arbetstagaren som behöver en inkomst. Får man inget vitt arbete tar man ett svart. I tider av massarbetslöshet förstärks denna problematik.

En arbetsgivare som köper svartarbete är däremot inte tvingad att köpa svart. Det är ett aktivt val att köpa vitt eller köpa svart. För samhället handlar det då om att dra åt tumskruvarna på dom arbetsgivare som köper svartarbete. Detta kan göras på många sätt genom allt från skärpta straff för ekonomisk brottslighet till minskad kontanthantering och ökade kontroller. Samtidigt måste samhället bjuda till för dom arbetsgivare som sköter sig. Enkla och lättförståeliga regler med smarta skatter som träffar rätt och minskad byråkratisk börda är viktiga komponenter. Det ska vara lätt att göra rätt och svårt att göra fel.

I detta arbete har parterna en avgörande roll att spela. Endast genom att samverka kan man nå framgång och i det läget förstår man också varför varken facket eller arbetsgivarsidan är något särintresse. Dom är båda ett samhällsintresse.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar