måndag 11 juni 2012

Det långsiktiga problemet med Kent Perssons klavertramp

Som dom flesta känner till vid det här laget är Moderaternas partisekreterare Kent Persson ute i blåsväder igen. Denna gång genom att lansera en redan befintlig idé som ny. Dessutom klampar han likt en elefant i en porslinsaffär rakt in på KD:s domäner vilket har upprört Göran Hägglund till den milda grad att Hägglund enligt egen Twitterutsaga kommer att lansera ett nytt förslag som kallas för "Jobbskatteavdrag" i valet 2014. Persson bjuder återigen på goda skratt och Reinfeldt må förbanna alla dessa betalda sosse-twittrare som ställer till jäkelskap för M. Att dessutom Göran Hägglund tillhörde denna kategori är ju lika oväntat som förvånande.

Dock kan man fråga sig om Kent Perssons misstag spelar någon roll. Majoriteten av svenska folket har ingen aning om vem Kent Persson är. Någon har sett hans ansikte under någon sekund på Aktuellt, någon har sett honom i sin dagstidning och någon vet att M har fått en ny partisekreterare som dom kanske kan namnet på men hur han ser ut har man ingen aning om. Detta är i alla fall vad jag via min "barfota-Sifo" kan sluta mig till. Jag kan självfallet ha helt fel. Kent Persson kanske är jättekänd men jag tillåter mig att tvivla på att så är fallet. I alla fall för tillfället.

Konsekvensen av detta, att Persson är relativt okänd, är att ingen bryr sig speciellt mycket om att Persson trampar i klaveret. Folk som inte hänger på Twitter eller politiska bloggar dagarna i ända, och majoriteten gör faktiskt inte det otroligt nog, hänger inte med i svängarna och vet inte om att det är Persson som varit ute nu igen. För Moderaterna är detta givetvis goda nyheter. Samtidigt vet alla att för varje grej som händer blir Persson mer och mer känd och allt fler "vanliga" väljare kommer att börja reagera. Det är i detta som den stora faran ligger för Moderaterna.

Det enda som håller Moderaterna uppe i opinionen just nu är deras grundmurade förtroende hos svenska folket. Regeringen har historiskt höga förtroendesiffror och detta förtroende sträcker sig långt in i oppositionsleden. Genom att utnyttja detta förtroende kan Reinfeldt vinna över väljare genom relativt enkla metoder. Förtroendet i sig grundar sig på bilden av regeringen som duglig, ansvarstagande och kompetent. Men under våren har detta förtroende grusats allt mer och Reinfeldt har gått från siffror runt 70 procent till ner mot 50 procent. Kent Perssons företrädare Sofia Arkelsten, Sten Tolgfors och nu Kent Persson har alla bidragit till detta. Även sakpolitiska frågor som Carema-skandalen och massarbetslösheten i landet har bidragit.

Just Kent Persson skulle med sitt fläckfria förflutna och broileraktiga uppträdande sätta punkt för alla tabbar. Men istället har Persson utvecklats till en föga förtroendeingivande migrän för Reinfeldt. I längden kommer detta att få stora konsekvenser för förtroendet för Reinfeldt själv och därför lär Persson få sig en rejäl uppsträckning. Inte offentligt, utåt sett är allt "tjoho" fortfarande, men när dörren är stängd kommer Persson förmodligen få sina fiskar varma. Det riktigt besvärliga för Reinfeldt är att han inte kan sparka ut ytterligare en partisekreterare innan valet. Då är allt förtroende för hans förmåga att styra sin partiorganisation borta och det har Reinfeldt inte råd med.

(Kent Persson in action)


*****

Läs mer på Socialdemokraterna

1 kommentar:

  1. En viss desperation hos Moderaterna att inrätta nya generaldirektörstjänster till avgångna statsråd efter 2014.

    Själv vill jag bidra med en gd-tjänst som faktiskt behövs, men avskaffades av regeringen 1 april 2010, när Banverket gick i graven och ersattes av det nybildade Trafikverket, som inte klarar sin uppgift som även järnvägsmyndighet. TrV:s gd Gunnar Malm har uttalat i flera tidningar att varken han eller hans verk klarar det ansvar som riksdagsmajoriteten vill lägga på TrV.

    Återupprätta Banverket som en särskild järnvägsmyndighet, och tillsätt en verkligt kompetent person som gd!

    SvaraRadera