söndag 10 juni 2012

Alla är vi så duktiga


Man ska inte skratta åt andras olycka men ibland kan jag inte låta bli att le åt euroeländet. Inte åt själva problemet, inte åt dess konsekvenser och inte åt dess grunder utan åt alla som ger goda råd hela tiden kors och tvärs (ja, inklusive jag). Alla från Washington till Beijing och från Genève till Dubai har tankar, idéer och lösningar på hur krisen ska lösas. Råden haglar och moralkakorna bakas i takt med alla andra donuts, croissanter eller muffins som görs världen över. Allt i form av ”varningar” hit och ”varningar” dit. Den totala avsaknaden av ödmjukhet gör det hela ännu mer lustigt (och tragiskt).

Ta bara Barack Obamas senaste varning. Han varnar grekerna för att lämna euron för det kan leda till ”ännu värre umbäranden”. Jaha, tack för den varningen. Kan mr Obama då vara vänlig och utveckla vilka värre umbäranden som komma skall om grekerna lämnar euron? Redan idag samlar människor ved på gatorna i Thessaloniki för att värma sig och tidigare offentliganställda får matpaket av sina grannar för att undvika svält en dag till. Bankerna för inte vidare transaktioner ifrån utlandet till dess rättmatiga ägare, det diskuteras om gränserna ska stängas och nazister slår på kommunister i livesänd TV. Vad Obama, exakt vad, är det som ska bli värre? För jag kan tänka på värre saker som inbördeskrig, krig med Turkiet, en ny junta eller kanske mördar-zombies men tala då ur skägget och säg det.

Hela situationen påminner om en lördagsförmiddag i en villaförort i landet Mellanmjölk. En snickare har fått motorhaveri på sin bil och tänker att han nog kan fixa det hela. Varför ta bilen till verkstaden? Han är ju karl. När snickaren ligger där på uppfarten och meckar för glatta livet så kommer granne nummer ett förbi, ni vet han civilekonomen, och lutar sig över motorhuven. Han säger nåt i stil med att ”jaså, kärran krävar, ja det är ett helsike men jag brukar ta skruvdragaren så löser det sig, jag ser att du använder skruvmejsel, det hade inte jag gjort.” Någon minut senare ansluter granne nummer två och säger något ungefär liktydigt men han byter skruvdragaren mot skiftnyckel.  Granne nummer två är för övrigt truckförare på ett större grossistlager. Slutligen kommer granne nummer tre, administratör på kommunens skolförvaltning, och förklarar att han minsann använder hammare och dessutom skjuter han in tanken att felet kanske inte alls sitter där snickaren letar utan att felet egentligen är på andra sidan motorn och förmodligen är relaterat till någon icke namngiven rem. Dock kan det vara generatorremmen.

Med andra ord, ingen vet vad som bör göras, ingen vet vad som är problemet och ingen är kompetent nog att reda ut det hela. Men istället för att ödmjukt erkänna att frågan ligger på ett lite för svårt plan och att bilen hade gjort sig bäst på en lugn verkstad där problemet kan analyseras och förhoppningsvis lösas så ger sig alla in i en testosteronpumpande gissningstävling som kan pågå hela förmiddagen om det vill sig illa. Jag vet att liknelsen haltar ganska betänkligt eftersom det inte finns någon ”verkstad” att lämna in euron på fast skroten finns fortfarande och det är ett alternativ som verkar bli allt mer troligt. Poängen med mitt inlägg är mest att väldigt många borde tagga ner sina goda råd till grekerna. Det är jäkligt lätt att stå och säga att saker och ting kan bli mycket värre när man står bakom ett podium i någon huvudstad någonstans. För den enskilde grekiske väljaren är det inte lika lätt och varningsskotten om att det kan bli värre smäller inte speciellt högt längre. Det är redan värre.  

(För den som inte sett Jonas Gardells klassiska show "På besök i Mellanmjölkens land" är här ett kort klipp. Rekommenderar varmt att ni försöker se hela showen.)


*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar