torsdag 3 maj 2012

En viss frustration infann sig idag

Idag skulle jag köpa ett lysrör på Clas Ohlsson (CO). Jag har under en längre tid retat mig på att badrumslampan blinkar frenetiskt när man tänder den och enligt uppgift från min flickvän är detta dels ett tecken på att lampan är på väg att gå i sönder, dels en brandfara då lysröret blir väldigt varmt när det blinkar hela tiden. Sagt och gjort, i brandsäkerhetens tecken, och kanske lite för syns skull, begav jag mig till CO på lunchen för att inhandla ett 18w lysrör.

Väl på CO fick jag eminent hjälp av personalen att hitta rätt i pryldjungeln. Jag är teknikanalfabet och skulle lätt ha kunant gå vilse bland skruvdragare, förlängningssladdar och män som pratar med andra män om hur förträfflig den nya gräsklipparen från Bosch är. Ve och fasa helt enkelt, jag frågade första bästa anställd ute i butiken om vägen och fann därför snabbt rätt lysrör. Därefter begav jag mig nöjd till kassan. Jag känner mig nämligen alltid så duktig när jag har lyckats hitta precis det jag velat ha i en affär av CO:s mått. Jag har samma nöjda känsla när jag har köpt kläder på Dressman av någon konstig anledning.

Hur som haver kommer jag fram till kassorna och dom är två till antalet. Jag studerar snabbt köerna och konstaterar att dom är ungefär lika långa och båda befolkas företrädesvis av pensionärer modell äldre. Valet föll därför på den närmaste kön. Jag ställde mig lugnt och stilla i kön med mitt lysrör och tänkte att jag snart skulle vara på väg mot den avtalade lunch som jag hade klockan 11.45. Jag var fast i min övertygelse om att det inte skulle ta speciellt lång tid att komma fram till kassan och överräcka mina 50 kr till kassörskan men ack så fel jag hade.

Först i kön står nämligen en äldre dam med sin CO-katalog och börjar diskutera med kassörskan kring ett parasoll som tydligen ska vara väldigt billigt och mycket attraktivt. Damen, som verkar tro att hon kommit till informationsdisken på Coop Forum, tar god tid på sig och ställer frågor om modeller och priser varpå kassörskan snällt slår upp information i datorn. Varken kassörskan, eller damen, verkade särledes intresserade av att be någon annan ur butikspersonalen att hjälpa till. Detta fann jag mycket märkligt eftersom det fanns gott om unga karlar runt om i butiken som var mycket behjälpliga. Detta visste jag eftersom jag dels nyligen hade gått ett varv i butiken och dels för att jag själv hade fått eminent hjälp av en av alla unga män som arbetade där. Men snäll som jag är bidade jag min tid och tänkte att efter damen så kommer det nog minsann gå undan. Slutligen insåg kassörskan skillnaden mellan kassakö och informationsdisk och lyckades påkalla en kollegas uppmärksamhet varpå han kunde lotsa damen vidare. Nu skulle det bli fart tänkte jag. Men icke...

Näst på tur står nämligen ytterligare en äldre dam, dansk till på köpet, och hon verkade inte ha pratat med någon sen förra torsdagen för hon började snacka på dansksvenska för glatta livet. Varje liten pryl som hon skulle köpa skulle kommenteras och diskuteras, vändas och vridas, och kassörskan tog det hela med ro. Hon pratade serviceinriktat på om produkternas förträfflighet och frågade om den danska damen skulle ha något annat, om hon ville ha en extra påse och om hon ville betala med kort eller kontant. Jag insåg att det hela skulle ta lite tid så jag plockade upp min telefon och la ett ord på Wordfeud så länge. När jag tittade upp efter att ha lagt ett ord i 20-poängsklassen så stod fortfarande dam nummer två kvar vid kassan och packade varor i sin ryggsäck.

Nummer tre i kön var en äldre herre som endast hade en pryl i handen, percis som jag, som han skulle köpa. Han sträcker fram prylen varpå den danska damen säger: "jaså du hade bara en sak, då kunde du ju ha gått före". Jag hann tänka att den äldre mannen skulle svara nåt i stil med: "jaha, synd att vi inte kom på det lite tidigare" men nej då. Han svarar istället: "det gör inget, jag har inte bråttom till någonting så det är ok". Vid det här laget trodde jag att jag skulle få krupp.

Jag hade inte jättebråttom men jag hade ändå en tid att passa och tiden började bli lite knapp. Jag förstår också att inte hela världen anpassas efter min kalender och min tid. Men ibland, bara ibland, blir jag lite frustrerad över våra kära pensionärer och deras inställning till t ex köer på CO. Är det verkligen så kul att stå i kö och kan man inte prata med någon annan än just kassörskan?

Aja, det blev en lite smårolig episod av det hela tack vare min rastlöshet men nu har jag i alla fall mitt lysrör och risken för brand i badrummet har minskat betänkligt till min flickvän, mitt försäkringsbolag och min hyresvärd stora glädje.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar