måndag 21 maj 2012

Det är meningen att vi ska tappa i trygghetsligan

Sverige tappar i OECD:s trygghetsliga. Att Sverige skulle rasa på listan var väl ganska väntat men att vi nu är sämre än genomsnittet kom nästan som en överraskning till och med för många av oss som gapat rätt rejält om regeringens försämringar. Fredrik Reinfeldts drömmar i "Det sovande folket" om att väcka dom svenska "trygghetsnarkomanerna" verkar ha blivit besannade. Frågan är om det spelar någon roll.

Jag tror det spelar stor roll för Sverige som framgångsland att vi har haft trygghetsförsäkringar som människor har kunnat falla tillbaka på när livet är svårt och motgångarna är många. Det är också påvisat att den svenska modellen med en stark välfärdsstat har varit ytterst framgångsrik i att skapa både tillväxt och trygghet. Modellen som vi nu går mot är något helt annat. Om detta kan man bland annat läsa i ett antal rapporter från Arbetarrörelsens tankesmedja. I rapporten "Den produktiva välfärden" skriver Christer Persson:



"Det finns givetvis många teorier till varför dessa välfärdsstater klarar sig sig så bra i dagens hårda globala konkurrens. En av dessa är att den globala ekonomin och dess mycket hårda konkurrens innebär stora svängningar i produktionen samt i utvecklingen av efterfrågan, inkomster och sysselsättning samtidigt som strukturomvandlingen i dess kölvatten ställer stora krav på omställning och förändringar. Länder med en god välfärd och stor trygghet för hela befolkningen klarar nämligen lättare dessa omställningskrav jämfört med ”snåla” välfärdsstater med en betydligt sämre trygghet för löntagare och andra grupper i befolkningen."


Just denna styrka håller nu på att glida oss ur händerna. Den borgerliga förändringen av Sverige från välfärdsstat till välfärdssamhälle skapar öar av välfärd för dom som har råd istället för välfärd till alla som vi gemensamt betalar. Konsekvenserna låter inte vänta på sig och vi ser dessa i skolan med växande kunskapsklyftor, barnfattigdom som formligen exploderat och resurssvaga grupper som hamnar i långvarig arbetslöshet och bidragsberoende. Samhället slutar att kompensera för dåliga uppväxtförhållanden och den sociala mobiliteten försämras.

Det låter som en svartmålning, som ett skräckscenario, men dessvärre finns det klara belägg för att det är precis så som Sverige utvecklas. Vad man måste fråga sig då är varför Fredrik Reinfeldt, som ju påstår sig vara den som ser problemen, väljer att inte göra något. Man kan bara tolka det som att Reinfeldt faktiskt är nöjd och faktum är ju att han inte ger uttryck för något annat egentligen. Frågan är då om svenska folket är nöjda. Jag tror inte det.

*****

Bloggat: Kulturbloggen och Peter A
Efterlänkat: LO-bloggen

Läs mer på Socialdemokraterna


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar