lördag 26 maj 2012

Den politiska mittens sötma och förhatlighet

Den politiska mitten. Så attraktiv, så åtråvärd. Samtidigt blir mitten dom stora ideologiernas största fienden. Att driva starkt ideologiskt systemskiftande politik låter sig liksom inte göras om man ska vara dominanter i mittens rike. Denna läxa gjorde Fredrik Reinfeldt i sin reformering av Moderaterna. Stefan Löfven gör samma läxa på många sätt i att tona ner agitationen och betona pragmatismen. Gustav Fridolin vill se samma utveckling för Miljöpartiet. Till och med Jimmie Åkesson pratar om sig själv och sitt parti som den politiska mitten. Dock är det i det senare fallet en fråga om försök till legitimering och inget som har med verkligheten att göra.

Samtidigt är den politiska mitten inte statisk. Mycket handlar om var diskussionen för dagen ligger. Håkan Juholts stora bidrag till svensk politik var att han förmodligen förflyttade den politiska mitten vänsterut. Genom att tala om privatiseringsfrågor (äganderätten), om barnfattigdomen (fördelningspolitiken) och pensionssystemet (rättvisa) så lyckades han skifta fokus på debatten från den ensidiga skattesänkardiskussionen som framförallt Mona Sahlin hade fastnat i. Fredrik Reinfeldt har inte lyckats möta detta med nya argument utan kör på i samma gamla hjulspår. Detta är förmodligen en av förklaringarna till att Per Schlingmann får återgå till ritbordet för att lösa upp den socialdemokratiska knuten. När plötsligt S talar om jobben med förtroende och samtidigt som den politiska mitten har förskjutits vänsterut så tappar skattesänkarargumenten i slagkraft.

Miljöpartiet ska förhålla sig till allt detta. I jobbdiskussionen är partiet långt efter vilket också visar sig i att MP:s lyft från förra året har stannat av och partiet har gått tillbaka. Att bara tala omställningsjobb och grön ekonomi håller inte om man ska bli ett stort parti. Detta inser partiledningen. Samtidigt har man att förhålla sig till en starkt ideologisk falang som ser dogmen som viktigare än makten. Rasmus Ling (MP) skrev så sent som igår att Miljöpartiet måste vara tuffare i klimatfrågan även om det skrämmer bort väljare. Att vara ideologisk är alltså viktigare än att ha inflytande och makt vilket i sig är en beundransvärd inställning som många inom S också hänfaller i men det lär inte hända så mycket rent realpolitiskt om man har den inställningen. Risken är även att man i ideologisk blindhet glömmer att det finns en väljarkår där ute som ska rösta på en också. Se bara på KD och C.

Valet är nu lite mer än två år bort och givetvis kommer svaren på många skarpa frågor att utkristallisera sig efter hand men en sak är säker. Om inte förslagen har en förankring och en pragmatisk ton som kan dominera den politiska mitten, vart än den ligger, så vinner man inga val i Sverige. Det har vi alla att förhålla oss till hur ideologiskt tråkigt det än kan vara.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna



6 kommentarer:

  1. Men det är ju stor skillnad mellan ett stort parti, som vill ha en majoritet av befolkningen som väljare och ett liten parti, som på sin höjd vill bli lite större. Det är ett välkänt faktum att Mp får fler väljare, om det partiet kräver höjd bensinskatt och att S får färre väljare, om det partiet kräver höjd bensinskatt.

    Du har alldeles rätt i att mitten inte är statisk, utan flyttbar. Men det är inte genom att härma Vänsterpartiet eller avgrundsvänstern, som mitten flyttas vänsterut. Juholt gjorde det genom att använda språkliga nykonstruktioner, som inte kan förknippas med extremvänstern.

    Lars Flemström

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om MP ska bli större än 10-15 % i val måste man förhålla sig till detta.

      Radera
  2. Jag tror att du har rätt i fråga om Håkan Juholt. Han bytte samtalsämne. Detta är viktigt om du vill ta initiativ i politiken. Risken med att bli tydligt ideologisk, kanske bortom det som är möjligt att uträtta, är att utdefinieras ur de politiska samtalet. Risken med att inte göra det är att demokratin urholkas därför att tydliga framtidsalternativ saknas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis. Det är en delikat balansgång.

      Radera
  3. Jag hade lite tankar om det här för en tid sedan.

    http://www.ordpugilisterna.se/2012/04/de-hogrostade-tror-sig-vara-tuffast/

    SvaraRadera