måndag 23 april 2012

Jag tror Juholt har både rätt och fel

Håkan Juholt anser att han blev för mycket för etablisemanget. Enligt honom själv utmanade han makten i både partiet och samhället på ett sätt som var allt för svårsmält för dessa parter. Om det är sant eller inte kan man alltid diskutera. Jag tror det är för enkelt att påstå att det endast var hans retorik och politiska idé som var för utmanande. Att han inte klarade av mediehanteringen och att han genom klumpiga uttalande trampade i klaveret var, enligt mig och många andra, även det starkt bidragande till hans avgång.

Jag tror visserligen att det ligger en hel del i det Juholt säger. Under Mona Sahlins ledning drogs partiet mot mitten på ett sätt som var väldigt bekvämt för många. Hennes ledarskap utmanade inte privatiseringarna, avregleringarna och därmed företagsvinsterna. Juholts ansats var på många sätt det motsatta. Juholt ville att vinsterna skulle tillfalla medborgarna och hans rättvisepatos var mycket stort. Det irriterade många både internt och externt.

Jag får ibland höra att "det där kan du inte säga utanför Skåne". Det stämmer säkert att mycket av det som sägs i vissa delar av landet inte är uppskattat i andra delar av landet. Jag har till och med hört att somliga tycker det är besvärande när vi talar om socialdemokratin som ett socialistiskt parti. Juholt har säkerligen känt av detta och han skaffade sig många motståndare genom sitt rakryggade försvar för utsatta och svaga. Barnfattigdomskampanjen, hyllad av många, hatad av andra, är en typisk Juholtsgrej som inte gick hem i hela partiet.

En socialdemokratisk ledare måste utmana makten. När hen inte gör det förlorar socialdemokratin sitt existensberättigande. Vad är socialdemokratin utan kamp mot kapitalismen? Ingenting vill jag hävda. Men socialdemokratin är också en rörelse som är känd för att läsa av och anpassa sig till tiden. Det skapar också en realistisk och väldigt pragmatisk hållning till samhällsutvecklingen. Socialismens införande kommer inte att ske imorgon. Det kanske till och med är så att socialismen aldrig kommer att införas. Det vet vi inget om. Men som en konsekvens av detta driver vi inte heller ett avskaffande av kapitalismen från dag ett utan det kommer när det kommer och när samhällsutvecklingen tagit tillräckligt många steg i den riktningen. Om det nu kommer dvs.

Min känsla är att Juholt inte riktigt praktiserade pragmatismen i tillräckligt hög grad. Min känsla är att Stefan Löfven kanske praktiserar den i lite för stor grad ibland. Tiden får utvisa och kompromisslösheten som ibland krävs kanske visar sig den dagen Löfven har säkrat en riksdagsmajoritet. Vi får se. Tills vidare tycker jag att Juholts idéer om samhällsanalys är helt rätt. Men det förvånar nog ingen.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

4 kommentarer:

  1. Instämmer till nästan allt du skriver och jag är inte från Skåne utan från Kronobergs län. De flesta ledande politikerna här tycks vara för en anslutning till Skåne, men i det fallet är jag mera motvalls.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att höra Arne! Regionfrågan är en svår nöt att knäcka. :) Där finns gott om åsikter även i Skåne om den saken.

      Radera
  2. Jo, det är onekligen ett konststycke att utmana makten och samtidigt vara en del av den.
    Juholt utmanade många starka krafter. Exempelvis den där Räknenissekraften som hävdar att den som vill bygga ut bredband i HELA landet måste fundera över om det är rätt använda pengar när problemet är bristen på bredband i de centrala stråken. Och om sista huset längst ut på prärien verkligen är värt alla miljonerna, isynnerhet om det är en elallergiker som bor där.
    En annan stark kraft som han utmanade är den som säger att socialdemokratin inte ska behöva ständigt förklara sig vad de EGENTLIGEN menade, utan kunna kommunicera rakt och enkelt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nog är det så. Socialdemokratin har ju varit väldigt duktig på att bedriva opposition på sig själv när den har haft makten.

      Radera