Att putsa upp fasaden räcker tyvärr inte

Regeringen presenterar idag sin första satsning ur vårpropositionen. Denna första satsning innebär att 1,6 miljarder används till att göra tre saker (sammanfattning hämtad från Röda Berget):

1. Ökad tillgång på lägenheter genom ökad uthyrning av privatägda bostäder
2. Sänkt fastighetsavgift
3. Förlängd avgiftsfrihet vid nybyggnation

Med dessa åtgärder hoppas regeringen på att bostadsbyggandet ska ta fart och rörelsen på bostadsmarknaden ska öka. Ökad tillgång på andrahandskontrakt innebär, enligt regeringen, att fler som äger en bostadsrätt kommer att hyra ut denna då dom inte själva bor i den. Till detta ställer jag mig tveksam. Jag känner ett antal personer som redan bor på detta sätt fast dom gör det svart. Att tror att tillgången skulle öka nämnvärt bara för att man gör denna förändring är aningen naivt. Vad som dock kan ske och som är positivt med det hela är att dom som idag bor svart får ökade chanser att bo vitt istället. Regeringen har för övrigt prövat att göra uthyrning av privatbostäder lättare under hela sin mandatperiod och ändå står bostadsmarknaden och stampar. Mer av samma medicin lär inte hjälpa när medicinen i sig är placebo.

Punkt 2 och 3 syftar till att öka byggandet. Även detta ställer jag mig tveksam till. Dels av det enkla skäl som Peter Johansson anför, nämligen att regeringen inte ens ger sig på en uppskattning av antal lägenheter som denna reform skulle skapa. Dels för att åtgärderna är för små. Fastighetsägarna uttrycker också misstroende mot hela regeringens bostadspolitik och så många som var fjärde fastighetsägare anser att regeringens politik är direkt negativ för dom.

Det övergripande problemet på bostadsmarknaden är att tillgången på bostäder är för låg. Fler bostäder måste alltså byggas. Detta är dock mycket dyrt. Den förra socialdemokratiska regeringen löste detta problem med kraftiga subventioner. För byggbranschen är detta mumma och jag har full förståelse för att branschen inte bygger under en regering som lyft bort dessa subventioner. Att återinföra dom är ett sätt att få igång byggandet. Dock är det inte speciellt lockande att subventionera t ex PEAB, NCC och Skanska. Det är ju knappast företag som det går någon nöd på.

Vad man istället borde göra, men som är väldigt komplicerat eftersom EU lägger hinder i vägen, är att utnyttja allmännyttan bättre till att bygga. Idag måste allmännyttan agera marknadsmässigt och man kan inte kvitta förlustprojekt mot vinstprojekt hur som helst. Avkastningskraven ställs högre i "riskområden" medan byggnation på en centralt belägen tomt har lägre avkastningskrav. Om man lät allmännyttiga bolag sätta sina egna riskpremier och denna sattes lika oavsett lokalisering skulle man kunna jämna ut byggnationen. Att få bygga projekt med förlust vore också rimligt förutsatt att man kan hämta hem förlusten på andra projekt. Idag anses inte det marknadsmässigt och det är därför inte tillåtet.

Att ha en bostad är en mänsklig rättighet och varje land ska utifrån sina förutsättningar och de omständigheter som råder i landet, arbeta för att varje människa får tillgång till en levnadsstandard som är tillräcklig. Jag menar att en egen bostad är att anse som "tillräcklig" levnadsstandard i välfärdslandet Sverige år 2012. Då borde vi också låta andra hänsyn än marknadshänsyn styra vår bostadspolitik. Marknaden är nämligen exceptionellt dålig på att tillgodose mänskliga rättigheter.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna