torsdag 5 januari 2012

När staten vinner så påstås den fuska

Dom privata aktörerna på den nya apoteksmarknaden är sura. Apoteket AB, ägt av staten, är för bra och därför klarar inte dom privata bolagen av att konkurrera ut Apoteket AB. Som gnälliga ungar springer nu dom privata aktörerna till pappa regeringen och klagar. Något måste göras, reglerna måste skärpas eller på finansspråk, vinsterna måste upp!

Konkurrensen är benhård på apoteksmarknaden. Det får till konsekvens att aktörerna får det svårare vilket ju i sig är bra. Det bör pressa priserna. Men problemet med apoteksmarknaden är att det är en välfärdsmarknad. Människors hälsa är det som ska gå först (vilket dessvärre inte alltid är fallet) och då blir subventionsinstrumentet avgörande. Pengarna hämtas alltså inte hem främst genom att priserna höjs eller sänks utan det är kassakon staten som står för fiolerna. Detta vet företagen om och därför blir det problematiskt när staten driver bolag som konkurrerar med dom privata aktörerna. Bolagen måste vara bättre än staten för att kunna konkurrera ut dess bolag och uppenbarligen är uppgiften dom övermäktig.

Så kritiken sammanfattas med att staten är för dominant, att staten borde begränsas ännu mer och att staten har diverse olika fördelar som inte dom privata aktörerna har. Och visst är det sant att staten har fördelar. Men vänd på steken. Vilka fördelar har inte dom privata aktörerna? Ta bara det faktum att insynen i ett privat bolag är helt annorlunda och väsentligt mer begränsad än insynen i statliga dito.

Apoteket AB var, tillsammans med Bilprovningen AB, några av världens mest välskötta företag. Förtroendet för företagen var skyhögt och kunderna var nöjda. Apoteksmarknaden öppnades enbart av ideologiska skäl och när det nu visar sig att det är staten som är bäst på att driva företag på apoteksmarknaden så klagas det. Men om nu staten klarar av att konkurrera ut dom privata aköterna en efter en så kan det väl knappast ses som ett problem. Tvärtom har ju teorin om marknad prövats och det visar sig att den, återigen, hade fel. Staten är för bra helt enkelt på välfärdstjänsterna och om inte det trixas och fixas med marknaderna så klarar inte det privata av att slå staten på fingrarna. Otur för kapitalintressena, lycka för medborgarna och det är väl ändå det senare som räknas. Eller?

Läs mer på Socialdemokraterna

6 kommentarer:

  1. Det är inte alls bevisat att staten är bäst på att driva företag. Att Bilprovningen AB är ett välskött "företag" är ett hårresande påstående, eftersom det man sysslar med är privat myndighetstutövning.

    Staten äger bara hälften av aktierna i myndigheten i fråga. När vi får hälftenägda Svenska Tingsrätter AB med ännu värre slarvrättegångar än idag, vilket kommer att generera öveskott, som delas av staten och holdingbolaget Domstolsinvest AB, kommer du då också att säga tala om ett av världens mest välskötta företag? Jag har iofs inga negativa omdömen om Bilprovningens myndighetsutövning.

    Att staten är bäst på att driva apotek är inte heller bevisat. Det är inte ens bevisat att det var fel att släppa in privata aktörer. Men det är fullkomligt klart bevisat att den nuvarande regeringens privatiseringar blir fiaskon vilken bransch det än gäller. Samt att vissa företag inte borde finnas på apoteksmarknaden. Och jag dristar mig att påstå att det i synnerhet gäller "utmanaren" Doc Morris, men jag sätter även ett stort frågetecken för Medstop, Hjärtat och Kronan. Att det inte finns någon spärr mot överetableringar borde de ha känt till.

    Uppgiften för socialdemokratin borde inte alls vara att försöka bevisa att statligt eller kommunalt ägda bolag är mer effektiva och genererar större vinster än privata. Varför ska det bevisas? Om detta visar sig vara atligafallet generellt måste ju slutsatsen bli att vi inte ska ha några privata företag. Är det vad socialdemokratin vill? Men säg det då öpppet!

    Motfrågan blir naturligtvis varför vi över huvud taget ska ha offentligt ägda företag, statliga eller kommunala. Svaret är förstås att det ska vi ha av industripolitiska, arbetsmarknadspolitiska eller socialpolitiska skäl. Undantagsvis kan det också handla om att lönsamheten i en viss branch inte är tillräkligt stor för att locka privata investerare, där teorin om "naturliga monopol" fortfarande äger VISS giltighet.

    De socialpolitiska målen, exempelvisa att erbjuda bostäder till alla, torde emellertid vara svåra att kombinera med vinst-målet, att bevisa att offentligt ägda företag genererar större vinster än privata. Ett förfärligt exempel är de "välskötta" kommunala bostadsbolagen, som väljer och vrakar bland bostadssökande, så att våldbenägna missbrukare får bostad (socialen betalar), men inte skötsamma fattiga, som betalar själva (osäkra betalare).

    Och om lönsamheten i en viss branch är så dålig, så att den inte lockar privata investerare, så torde ju lönsamheten för de offentligt ägda företagen i den branschen (t. ex. statliga persontågsbolag) var lägre än genomsnittet inom hela näringslivet.

    Jag talar nu inte för (se mina kommentarer till Silfverstrands inlägg "Det stora tågrånet) ett absolut monopol för SJ. Privata persontågsbolag har sin roll som "nischföretag" med småskaliga och flexibla lösningar, men skulle inte klara av att ta över hela persontågsmarknaden, såsom de samordnade X2000-trafikuppläggen.

    Jag kommer alltså till slutsatsen att socialdemokratin - till skillnad mot kommunister och alliansare, som är samma dogmatiska skrot och korn - bör ha en pragmatisk inställning till offentligt ägda företag. Detta pragmatiska synsätt kan handla om både långsiktigt offentligt ägande och kortsiktiga räddningsaktioner vid akuta kriser, såsom bilindustrin. ´

    Varför är det bättre industripolitik att den kommunistpartistyrda kinesiska staten blir långsiktiga ägare av svensk bilundustri, men inte den borgerligt styrda svenska staten? Har Fredrik blivit kommunist?

    Bilprovning är myndighetsutövning och bilprovarna bör vara statliga ämbetsmän. Den tekniska utrustningen kan däremot ägas av motorbranschen och gärna vara samlokaliserad med bilverkstäderna.

    Lars Flemström

    SvaraRadera
  2. Så här står det på Socialdemokraternas hemsida om aopoteken (november 2011):

    "Vi vill göra förändringar i reglerna för apoteksmarknaden för att stärka patienternas rättigheter. Det ska finnas fungerande garantier för att man kan få sin medicin inom 24 timmar och det ska vara enkelt att få reda på vilket apotek medicinen finns på, oavsett vilken apotekskedja som har den.

    Vi motsatte oss privatiseringen av apoteken som den borgerliga regeringen genomförde. Det har blivit dyrare och sämre både för skattebetalarna och för sjukvården eftersom regeringen har beslutat om högre påslag i apoteksledet för att öka de privata apotekens lönsamhet. Trots det finns inga garantier för apotek i glesbygd i framtiden."

    Det handlar tydligen inte om ett återförstatligande av de privata apoteken, utan om snarare om en viss återreglering. Det stödjer jag helt och fullt. I stället för tjafset om partiledaren borde det vara en debatt i partiet om hur långtgående återregleringen ska vara. Före 1972 hade vi privata apoteik. Apoteksmarknaden var då så hårt reglerad, så att de privata apotekarna närmast hade en ställning som fanchisetagare med staten som franschisegivare. (Begrepp som då inte fanns, men tydligen företeelsen).

    Om man hade byggt upp en franchisesystem, med det statliga apoteksbolaget som franchisegivare, hade vi återigen kunnat få privata apotek med enskilda apotekare som ägare och garanterad tillgång till medicin till rimligt pris till alla kunder. Och vi hade sluppit de riskkapitalbolagna apotekskedjorna som springer till staten och gnäller för att de inte klarar den konkurrens, som de själva har inlett.

    Jag är övertygad om att vi kommer att få franchisesystemet inom den svenska apoteksbranchen, men med de utlandsbaserade apotekskedjorna - inte staten - som franschisegivare. Vem kommer då att bestämma sortiment, priser och marknadsföring?

    Lars Flemström

    SvaraRadera
  3. Att de privata Apoteken går dåligt beror nog snarare på att många konsumenter liksom jag undviker de privata Apoteken av ideologiska skäl.

    SvaraRadera
  4. Japp.
    Hatar marknaden. Jag har ETT apotek att välja på.

    "Nej det har vi inte hemma, nej våran kedja tar inte hem det eller det, nej då får du betala mer..."
    Bla bla bla

    Irriterad som sjutton.
    Jag är BEROENDE -alltså för mitt liv - av att få rätt mediciner och till ett bra pris. Tack och lov för högkostnadsskyddet, men vet hur länge vi får behålla det på en rimlig nivå - om ens alls.

    Rejält trött medborgare i välfärdsstaten.

    Kapitalism = sjukare - bara av att höra ordet :o(

    Men kämpa ska vi!!
    Eller hur?

    SvaraRadera
  5. Ja kämpa ska vi sannerligen Helena!

    SvaraRadera