lördag 14 januari 2012

Den bisarra ordningen i ekonomin

Kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor´s är just nu en av dom mäktigaste aktörerna i världsekonomin. Inte för att dom har störst tillgångar eller för att dom bestämmer speciellt mycket egentligen. Istället kommer makten sig ifrån det faktum att institutet kan höja eller framförallt sänka ett lands kreditvärdighet. S&P har makt att sätta hela ekonomier i gungning genom en knapptryckning vilket kan vara förödande för såväl hela staters ekonomi som för privatpersoner.

När S&P sänkte USA:s kreditvärdighet från högsta ratingen AAA till AA+ gick en chockvåg genom världen. Världsekonomin fick hicka och räntorna sköt i höjden. På sätt och vis inleddes en ny fas i krisen. Om USA, under 150 år ansett som världens viktigaste ekonomi, kan få på nöten för sin skuldbörda så går ingen säker.

I skenet av detta är sänkningen igår av Frankrikes kreditvärdighet mycket oroande. Frankrike har, tillsammans med Tyskland, framstått som eurons garanter. Merkozy har tillsammans rest runt i EU och förmanat såväl liten som stor att sköta sig. Och nu får Frankrike själv smaka på den beska medicin som så många smakat före dom. Räntorna steg efter beskedet och oron sprider sig ytterligare. Var är euron på väg?

Detta skeende påvisar med all tydlighet den bisarra ordning som råder på det ekonomiska området i världen. En ordning som har stor del i det faktum att vi har en världsomfattande ekonomisk kris. Nationalstaterna har frånsvurit sig förmågan att styra ekonomin till förmån för privata finans- och bankintressen och dessa har endast en herre, penningen. En herre som är oresonlig och helt kall inför såväl länders som människors problem och lidanden.

I skenet av denna vetskap blir också ordningen med att staterna garanterar bankernas ställning helt pervers. Bankerna tjänar enorma summor på att folk tar upp lån till räntor som svänger med bankernas eget godtycke och när sen bankerna får problem för att dom har lånat ut för mycket eller tagit för stora risker så ska staten, dvs folket, träda in och rädda dom som har tjänat pengar på dom samma. Detta i princip helt utan hänsyn till konsekvenserna för enskilda människors situation. Se bara på Baltikum så ser man att det hela är en smärtsam verklighet som miljontals människor lever i.

Eurokrisen är en kris av historiska mått. Göran Perssons inställning om att eurokrisen är en barnsjukdom i en uppstartsfas är i detta perspektiv naivt om man är snäll i sin tolkning, cyniskt om man är elak. För om inget görs åt den ordning som råder att enskilda finansinstitut kan höja och sänka räntorna med en knapptryckning grundad på egennyttiga ställningstaganden så kommer vi se kris, på kris, på kris av minst lika stora mått som den vi ser idag. Var så säkra.

Bloggat: Högberg och Sjölander om dagens DN Debatt, Eva om Juholt, Heidi om jämställdhet i bloggosfären

Läs mer på Socialdemokraterna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar