torsdag 19 januari 2012

Hoppet är det sista som överger oss. Och sen då?

Det är en märklig känsla som har börjat sprida sig bland bloggare och partimedlemmar som tidigare har stött Håkan Juholt öppet. Hoppet som fanns innan jul, att Juholt efter en tids tystnad skulle göra storartad comeback, grusades som bekant redan första dagen efter uppehållet med virrvarven om försvaret och SD. Gårdagens partiledardebatt bekräftade bara det vi redan visste. Att Juholt är en fantastisk retoriker som är lysande på att prata politik men också att han är så skadeskjuten nu så att till och med borgarna har börjat cirkulera kring honom som skadeskjutna gamar.

Skillnaden gentemot förra partiledardebatten, då Juholthistorien precis briserat, var att då, i oktober, var borgarna inte säkra på var det hela skulle ta vägen. Delvis av respekt för motståndaren, delvis för att inte kasta sten i glashus, delvis pga den osäkerhet kring läget som fanns, lät dom då bli att insinuera och kritisera den interna S-frågan som Juholts problem då var. Nu, när opinionsmätning efter opinionsmätning visar på ett kvartals mer eller mindre oavbruten nedgång för Juholt, så inser borgerligheten att det är fritt fram att hugga på betet som media lagt ut. Därför kom hela harrangen om att det saknas en oppositionsledare i landet och det står tämligen klart att detta är en taktik som kommer att malas hårt för en tid framöver.

Vilken är då känslan som jag inledde med att sätta fingret på? Jag skulle nog vilja beskriva den som förtvivlan. Det är många som stött Juholt rakryggat hela tiden, och som fortfarande stödjer honom eftersom han är vår partiledare, men skillnaden nu gentemot innan jul är att man tydligt uttalar att man stödjer Juholt enkom för hans partiledarskap och inte för att man tror på honom. Det är en svängning i argumentationen som jag noterar och det är en svängning som inte bådar gott. För som jag tidigare skrivit om finns det inte många alternativ till att behålla Juholt. Inga realistiska alternativ i alla fall. För vi har ingen vice ordförande som kan träda in med kort varsel. Vi har ett parti som drar åt olika håll. Vi har en organisationsutredning som inte är klar förrän om ett år. Det enda som jag tror skulle kunna lugna partiet skulle vara att Carin Jämtin går in som tf ordförande tills kongress kan hållas. Men det är heller inget bra alternativ. Jämtin behövs som partisekreterare och där är behovet mycket stort.

Jag stödjer Håkan Juholt så länge han är vår partiledare. Jag tänker inte säga att han ska avgå. Det är upp till Håkan själv och VU att ta det beslutet. Men jag är fruktansvärt orolig för vad som ligger framför oss både med och utan Juholt vid rodret. Och det är den oron som är det största hotet mot partiet. Inte borgarna, inte media, inte SD. För när oron griper tag om kärnan i partiet, medlemmarna, dom lokala politikerna och stora delar av bloggosfären så blir konsekvensen förlamande. Det största hotet mot socialdemokratin är just nu vi själva.

Hoppet är det sista som överger människan och när hoppet lämnar oss, vad är vi då?

*****

Media: Greider är klockren 1 och 2 och 3

Bloggat: Många skriver om ämnet bl a Peter A, Bo, Bengt, Martin. Löntagarbloggen om Coop 

Läs mer på Socialdemokraterna

2 kommentarer:

  1. Det är nästan omöjligt att skriva in kommentarer på Martin Mobergs blogg. Så här svarade han dock på en kort kommentar från mig: "Nu är det så att jag också framhåller de förtjänster som ändå Juholt uppvisade i gårdagens debatt i riksdagen och hade det inte varit för dennes ständiga klavertramp..."

    Jag hade skrivit: "Det ger en fadd eftersmak att ta del av din auktoritetstro på borgerliga makthavare. Det de säger är alltid relevanta svar på kritik och deras svar är alltid sant."

    Frågan är hur MM kan veta att de påstådda klavertrampen verkligen är klavertramp. Vilka auktoriteter avgör det? Jag frågar också om han inte har någon ryggmärgsreflex, som sossar hade förr. Man trodde inte på borgerliga "sanningar" innan msn fått bevis för att påståendena verkligen var sanna. När det gällde de egna följde man alltså principen "Oskyldig tills motsatsen har bevisats".

    Det som MM skriver att han OCKSÅ framhåller Juholts förtjänster hade varit storsint och ädelt om han hade skrivit om Reinfeldt och inte om sin egen partiledare.

    Med sådana vänner behöver man inga fiender. När det inte är klavertramp så är det "grodor". Men Juholt är "en skicklig retoriker". Aftonbladets korkade ledarskribenter erkänner OCKSÅ Juholts förtjänster. Men om "grodorna" nu råkar vara "skicklig retorik"? Här är det aningen eller som gäller. Man tar alltså udden av den skickliga retotriken genom att kalla den "grodor".

    Hur vore det om sossar, som recenserar Juholts uttalanden som om de vore opolitiska recensenter, i stället skulle föra stafetten vidare? Juholt bjuder ju på en mängd häftiga uttryck, "grodor", som är fria att användas.

    Och har inte Tomhylsan Togfors drivit ingenom den fortsatta avrustningen av försvaret med passivt stöd av sd? Vad händer egentligen med vårt försvar?

    Fler exempel på "klavertramp": När Telia drog in underhållet av luftledningsnätet till samebyar mm, så lovade man mobiltelefoni som ersättning. Här är det väl regeringen och inte Juholt som ska kritiseras, eftersom regeringen tillät Telia att dra in underhållet innan det fanns någon ersättning.

    Men i stället letade media upp någon Jeppe på PTS, som sa att Juholts krav skulle bli för dyrt, vilket papegojlikt upprepades av bl.a. elithögerföreträdaren SBL. För dyrt? I så fall hade det väl bara varit att förlänga underhållet av luftledningarna.

    Och ljög Telia? Både ja och nej. Det hade gått att fixa mobiltäckning genom Telias NMT-nät. Men knappt var löftet givet innan Telia lade ner hela NMT-nätet på grund av allt fler abonnenter gått över till GSM-systemet, som har avsevärt sämre täckning, men å andra sidan erbjuder en mängd tjänster såsom surf i mobilen, mm.

    Men fortsättningen på den historien är att NMT-frekvensen köptes av operatören Net1, som är ett dotterföretag till amerikanska Acess, som utvecklat ny teknik för mobiltelofoni och bredband på landsbygden i världens fattigaste länder, där det varken finns trådburen telefoni eller elförsörjning.

    Enligt Net1 finns inga tekniska hinder mot att även koppla in trygghetslarm på bolagets nät, men avråder från detta då man inte kan garantera 100%-ig driftsäkerhet. Har Telia någonsin kunnat garantera 100%-ig driftsäkerhet i sitt fasta nät, som slås ut direkt om ett träd råkar blåsa över en ledning?

    Med dessa hyena-jornalister och huligansossar, som punkterar allt som Juholt säger, har man man alltså gjort berättigad kritik mot regeringens passivitet i mobilfrågan till ett klavertramp av Juholt.

    Det man kunde begära av Martin Moberg m.fl. är att de gör lite egen recearch innan de pratar om "ständiga" klavertramp. Om man är så lat, så att man inte kan kolla runt, innan man skriver sina blogginlägg, kan man ju avstå från att skriva.

    Lars Flemström

    SvaraRadera
  2. Det problem, förutom fraktionsstrider, som jag tror att s har, är att man fortfarande lever kvar i storpartimentaliteten. Trots valförluster och kraftig minskning av partiets resurser, är det alltid någon annan som ska göra allting. Vad skulle en ny partiledare kunna uträtta, som inte Juholt kan? Alliansen vill väl vinna valet, även om s får en partiledare, som kopierar alliansens privatiserings- och avregleringspolitik in i minsta detalj?

    Lars Flemström

    SvaraRadera