lördag 14 januari 2012

Håkan Juholt och Carl Bildt. Lögnerna och moralen.

Igår var en av "nyheterna" att Håkan Juholt påstods ljugit kring hur budgetmotionen i höstas tagits fram. Dagens Industri körde en story om att "källor" inom S och LO sade sig ha belägg för att Juholt skulle ha ljugit. Som Claes Krantz klargjorde fanns det egentligen bara två källor i materialet. Håkan Juhot och Tommy Waidelich. Därutöver fanns ingen källa som, i t ex akademiska sammanhang, skulle accepteras. Att hänvisa till ett icke namngivet sanningsvittne är inte sakligt, relevant eller trovärdigt. Givetvis har vi meddelarfrihet men när inga belägg presenteras och inga källor kan namnges eller uppvisas måste informationen tas med en stor skopa salt. Hur skulle det se ut i t ex en rättegång om åklagarsidan hänvisade till källor som inte kan beläggas att dom ens existerar samtidigt som försvarssidan kan presentera två namngivna och närvarande vittnen som motsäger det som åklagarsidan påstår. Jag tror inte ens fallet skulle kommit förbi förundersökningsstadiet.

Epiteten på Håkan Juholt och stämplingen av honom som icke trovärdig är satta utifrån uppgifter som i regel inte kan styrkas. Han ljög inte om någonting när han bad om ursäkt för något han inte gjort gällande hyresfrågan, han ljög inte om några reseräkningar och han har inte ljugit om budgetmotionen. Det finns inga belägg för detta. Det enda man med säkerhet kan fastställa är att ett antal nyhetsmedia har sagt att Juholt ljuger utan att presentera några som helst källor för detta.

När man då ställer behandlingen av Juholt mot någon som uppenbarligen och bevisat har ljugit, nämligen Carl Bildt, så blir man nästan mörkrädd. Carl Bildt har klart och tydligt farit med osanning när det gäller sin tid i Lundin Oil. Utöver detta har han, med källhänvisningar till kända källor, hittat på både det ena och det andra som kan anses ligga både på gränsen (och över) till vad som kan betraktas som omoraliskt och lögnaktigt. Men några krigsrubriker kring saken har inte synts till.

Vad skiljer då Håkan Juholts situation från Carl Bildts? Förutom den rent mediala fördelen som borgerlig media ger alliansregeringen så är där en annan sak som gör stor skillnad. Nämligen det faktum att Carl Bildts snedsteg och lögner accepteras av hans åsiktskamrater medan Håkan Juholts dåliga hantering av ett drev inte accepteras av hans meningsbröder.

Är detta då en fråga om olika moraluppfattningar? Säkerligen finns det en skillnad mellan socialistisk och borgerlig moral. Om det har åtskilliga spaltmeter skrivits och Göran Perssons gårdsköp kan väl ses som ett lysande exempel på hur en socialdemokrat inte borde ha betett sig enligt någons uttolkning av moralen. Att sen en moderat som Gustaf Douglas äger långt många fler gods och herresäten är där ingen som tar notis av. Persson är sosse och får då följaktligen inte, enligt någons moraluppfattning, på ålderns höst bo för stort eller äga mark.

Ovanstående resonemang är, om än orättvist rent objektivt, i alla fall ideologiskt förståeligt. Jag kan förstå hur socialdemokratiska väljare kan tycka det sticker i ögonen när en socialdemokratisk statsminister och partiledare går och blir storbonde under sin tid på partiledarposten. Att inte heller moderata väljare tycker Douglas ägande är konstigt är också fullt förståeligt. Men att moderata väljare (och det moderata partiet) acceptera Carl Bildts agerande, som sträcker sig från rena fadäser (tänk stabilitet i Libyen) till lögner (Lundin Oil) och misstanke om inblandning i folkrättsbrott (Sudan och Etiopien), är helt oförståeligt. Framförallt eftersom samma väljare (och företrädare) svär sig blåa i ansiktet över Håkan Juholts påstådda (och obelagda) lögner.

Makt korrumperar och förblindar. Fallet Carl Bildt är förmodligen ett av dom tydligaste exemplen i svensk politisk historia på den saken. Det är en skam för såväl Moderaterna som för Sverige att företrädas av en sådan man.

Bloggat: Roger om brottslighet, Bror om SvD

Läs mer på Socialdemokraterna 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar