måndag 21 november 2011

Vinstintressets eller brukarens rätt?

Upphandlingarna är för dåliga. Så kan man sammanfatta Anders Wijkman (KD) och Åsa Edmans debattartikel idag. Dom har utrett hur offentliga upphandlinar i Sverige ser ut och kommer fram till att kompetensen brister, att överprövningarna är många och att det råder stor osäkerhet kring vilka krav man kan och får ställa i förfrågningsunderlaget. Lagen om offentligupphandling (LoU) och dess utfall har med andra ord blivit lekstuga för företagen och huvudvärk för skattebetalarna.

För att rätta till detta krävs alltså bättre kompetens hos upphandlarna, snabbare och bättre processer för överklaganden och större klarhet i vilka krav man kan ställa och inte ställa. Utöver detta behövs en mycket god uppföljning. Med andra ord:

- Fler personer med högre kompetens, dvs specialister, måste anställas hos kommuner, landsting och stat;
- Domstolarna måste bli effektivare och bättre på att reda ut frågor kring förfrågningsunderlaget m.m;
- Mer måste satsas på att förtydliga och klargöra vad som gäller vid upphandlingar.

Summa summarum: Det kommer kosta en väldig massa pengar för kommunerna, landstingen och staten att rätta till dom problem som idag finns i LoU. Pengar som måste plockas någonstans ifrån och större enheter för upphandling och uppföljning kostar mycket pengar. Dessutom kommer det kosta en hel del att förstärka domstolsväsendet för att klara av att handlägga ärenden snabbare och för att det ska bli någon större skillnad krävs en hel del jurister för målen är knappast okomplicerade och det tar tid att gå igenom förfrågningsunderlag.

Med andra ord kommer vi lägga en enorm massa tid, kraft och pengar på att få en apparat, som endast syftar till att få in vinstdrivande företag i välfärden, att fungera. Så förutom att vi förlorar skattepengar ner i fickorna på kapitalister kommer vi att använda skattepengar för att säkerställa att kapitalisterna får rätt mängd pengar i sina fickor från första början. Utöver detta ska vi i efterhand kontrollera så att kapitalisterna verkligen har fått rätt mängd pengar i fickorna och skulle dom ha fått för mycket är det inte mycket vi kan göra för då kostar det för mycket att bryta ett avtal och risken att åka på en lång domstolsprocess gör inte saken bättre.

Det är alltså helt uppenbart att, som jag tidigare påpekat, ägandeformen spelar roll och lika så driftsformen. I Sverige är vi dessutom exceptionellt dåliga på att utnyttja, pröva och ifrågasätta dom regler som EU:s direktiv för upphandlingar fastställer. Dock finns det vissa undantag som bör framhävas.

Vi har helt enkelt fogat oss i att ställa så lite krav som möjligt när man i t ex Tyskland och Danmark gått väldigt långt i sina upphandlingar för att värna såväl miljön som brukarna och dom inhemska jobben. Om vi nu överhuvudtaget ska ha företag rännandes runt i välfärden så ska vi banne mig vara på dom med blåslampan i häcken för att se till att dom sköter sig exemplariskt.

Det sociala kontraktet mellan stat och medborgare måste vara överordnat varje individs rätt att implementera vinstintresset varhelst denne önskar. Där har ni en stor skillnad mellan var socialdemokratin (borde?) stå och var borgerligheten står.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar