lördag 30 april 2011

Förenklingar är borgerlighetens moder

Logiken i samhällsekonomin är intressant. Ordspråket "det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna" är väldigt träffande när det gäller t ex fördelningen av olika kostnadsbördor mellan stat, landsting och kommuner. Två tydliga exempel där pengarna inte räcker till är sjukvården och skolan.

Tre av fyra sjukhus är överfulla i Sverige idag. Socialminister Göran Hägglund, som är högsta ansvarig för sjukvården, svär sig fri från ansvar och skyller på landstingen. Hägglund menar att han minsann har sagt till landstingen att sluta med överbeläggningarna.
Lärarlönerna och skolresultaten halkar efter och ansvarig minister Jan Björklund ryter till. Nu får kommunerna allt skärpa sig, rättning i leden.

I båda fallen är det frågan om att för lite resurser, dvs pengar, finns i kommunerna och landstingen. Då frågar sig vän av ordning varför dessa aktörer inte skjuter till mer pengar. Förklaringen är enkel, det finns inte mer pengar. Och att regeringen, där både Hägglund och Björklund sitter, väljer att sänka inkomstskatterna innebär att statliga pengar ter sig allt mer orealistiska. Istället bidrar båda genom regeringsbeslut till att landsting och kommuner får bära kostnader som dessa aktörer tidigare inte behövt bära. I landstingens fall är t ex medfinansiering vid infrastrukturprojekt mer eller mindre ett krav idag. Detta har tidigare setts som statliga åtaganden men när den statliga kassan tryter får landstingen ta pengar från sjukvården till att bygga vägar och lägga järnvägsspår.

För kommunerna gäller samma sak. Ska det bli infrastruktur måste man öppna plånboken. Men även i frågan om försörjningsstödet har kostnader skjutits över på kommunerna som tidigare legat hos staten. Sjukförsäkringssystemet bärs nämligen av staten och när var femte i försörjningsstödet är sjuk och egentligen skulle vara i sjukförsäkringen blir kostnaderna för kommunerna enorma.

Så genom att välja sänkta inkomstskatter har man också valt att lägga ökade bördor på landsting och kommuner för den välfärd som vi kräver i Sverige idag. Att det då inte finns utrymme för t ex höjda lärarlöner är inte speciellt konstigt. Men att se hur saker hänger samman är inte alltid det lättaste och det är ett kort som borgerligheten älskar att spela ut. "Förenklingar är borgerlighetens moder" vore kanske ett nytt ordspråk?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar