onsdag 6 april 2011

Fara på färde med Borg och Waidelich

Igår hölls den första så kallade debatten mellan S nye politiske talesperson Tommy Waidelich och borgarnas finansminister Anders Borg. Någon debatt blev det väl aldrig, Lennart Persson tjafsade mest med Waidelich och Borg fick vräka ur sig att S står för bidrag och M för arbetslinjen. Jag blir uppriktigt sagt trött på flatheten som alltid visas upp från våra företrädare. Borg kväker ur sig den ena osanningen efter den andra och ignorerar helt välkända faktum som att långtidsarbetslösheten ökar pga bristande utbildningar, sjukförsäkringens totala haveri i bland annat utförsäkringarna och den misslyckade rehabkejdan och sen försöker Borg dessutom ta äran åt sig för att Sverige är ett jämlikt land trots att klyftorna ökat konstant sen den borgerliga regeringen tog över. Var finns kampglöden, var finns fightern?

I den ekonomiska vevan ska man också vara väldigt försiktig med deterministiska uttalanden. Borg uttalar sig tvärsäkert som om hans prognoser var någon slags vetenskaplig och objektiv fakta. Samtidigt kommer Riksbanken med uttalanden om att det finns "naturliga" förklaringar till dom ökade bostadspriserna och därför finns det heller ingen bobubbla i landet. Men dessvärre är inte ekonomi något "naturligt". Det är när man börjar förklara saker "naturliga" och av "Gud givna" som det är fara på färde. För det innebär att man avsäger sig kontrollen över skeendet. Om saker och ting inom ekonomin är naturliga kan man ju lika gärna lägga ner försöken att påverka. Det innebär ju att t ex kvinnor faktiskt får acceptera att dom har lägre lön än män eftersom det varit fallet i alla tider och därmed bör betraktas som naturligt. Ni hör själva hur horribelt det låter.

Anders Borg för den här retoriken till sin spets. Hur han får ihop 60 miljarder i skattesänkningar med att bekämpa barnfattigdomen och välfärdssatsningar övergår all logik och allt förstånd. Fler i arbete i all ära men när det paras med lönepress och lägre ingångslöner inom t ex offentlig sektor och lågkvalificerade arbeten faller resonemanget som det borgerliga korthus det är. Här har Tommy Waidelich en enorm utmaning att ta sig an och ska han klara den måste han bli betydligt tuffare än vad han var igår. Annars äter Borg upp honom med sitt stinkande kamrersnack.

Folk som är mer positivt inställda till Waidelichs insats kan man bland annat läsa här: Peter Andersson, Tord Oscarsson, Martin Moberg, Jan Andersson, Peter Johansson. Leine Johansson ställer en fråga som jag själv funderat kring.

2 kommentarer:

  1. Politik handlar om att vilja. Det måste vara en sanning om det nu är en sanning även när det inte handlar om att vilja höja skatter och bidrag.

    Det är inte Anders Borg som ska få ihop pengarna. Det är vi som arbetar som ska skapa så mycket mer inkomster till statskassan så att det räcker till både lägre skattesats och välfärdssatsningar.

    På individnivå kan det mycket väl bli så att man både får sänkt skatt i procent räknat men ändå betalar mer i skatt i kronor. Det beror på hur mycket lönen stiger.

    Anders Borg är modig. Han vågar ha visionen att vi ska arbeta ihop mer, så mycket mer att det räcker både till mer i den egna plånboken och till välfärdssatsningar.

    Vågar eller ens vill S ha en sådan vision?

    SvaraRadera
  2. Anders Borgs dröm är att koka soppa på en spik. En utopisk och orealistisk dröm som han vet inte går ihop. Vägen mot hans utopi heter sänkta löner för offentliganställda, sämre löner för unga och minskad omtanke om våra sämst ställda. Det är kanske en dröm för Borg men en mardröm för ett arbetareparti.

    SvaraRadera