torsdag 21 april 2011

Behåll båda fötterna på jorden i den kulturpolitiska debatten tack

Idag skriver Håkan Juholt om kultur i DN. Han lyfter frågan om synen på kulturen och huruvida medborgaren ska betraktas som brukare eller konsument/kunder. Att borgerligheten vill kommersialisera kulturen är helt klart, ökad självfinansieringsgrad i form av högre biljettintäkter eller sponsring, kulturcheckar och andra marknadsåtgärder är vardagsmat ute i kommunerna. Att det kostar att gå in på statliga museer är en annan. Skiljelinjen mellan höger och vänster är enormt påtaglig i synen på kultur och Håkan har sen första stund talat om kulturens värde. Han inledde ju till och med sitt linjetal på kongressen med just kulturen.

Väldigt många kamrater ser detta som mycket positivt och visst är det glädjande att det diskuteras kultur igen. Men samtidigt tror jag man måste behålla båda fötterna på jorden när man talar om kulturens befriande kraft. I alla fall om man talar om den i opinionsmässiga termer. För skiljelinjerna som Håkan drar upp är på intet sätt nya. Vem minns inte Göran Hägglunds paranoida angrepp på "kultureliten" och dess vänstervridning? Även om Hägglund i sak bara svamlade och greppade desperat efter verklighetens folk hade den kristdemokratiske ledaren en poäng i sitt resonemang. Nämligen att just kulturarbetarna i regel har hjärtat lite mer till vänster än till höger. Stödet för en vänsterinriktad kulturpolitik bland kulturfolket är betydande och det är inte så att några nya marker kommer att brytas bland denna skara rent opinionspolitiskt.

Nu är det säkert många som reagerar och tycker att kulturen och dess politik inte handlar om kulturarbetarna och dess röster utan att det handlar om hur vi vill forma vårt samhälle och visst är det så. Men vad Håkan säger, att "Alla ska kunna ta del av kulturen - oavsett plånbok", är liksom redan känt. Ta bara det där med fritt inträde på statens museer. Det verkar varken gjort från eller till i höstas, det är en underordnad fråga när barnen ska hämtas på dagis, vägarna är fulla av hål och semesterresan till Thailand hotas av finansiell instabilitet. Och för många kan det säkerligen te sig som märkligt varför just kulturen, till skillnad från många andra verksamheter, inte ska behöva bära sina egna kostnader.

Roger Jönsson skriver om saken. Han länkar även till en väldig massa andra som också skriver om saken. Så den intresserade kan ju vända sig dit.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar