fredag 4 mars 2011

Snarare en tupp än en tiger och tuppen borde tiga.

En svensk tiger. Klassiskt formulerat med lagom nationalistiska drag. Nu har den svenska tigern blivit ekonomisk och Anders Borg stoltserar som en uppblåst tupp på den ena pressträffen efter den andra. Hans budskap är att det går bra för Sverige och att allt är fri och fröjd. Att hans nyliberala laboratorium innehåller gott om försökskaniner med arbetsnamn som utförsäkring, FAS 3 och jobbcoacher är inget som förminskar det uppblåsta bröstmåttet. Nationen, staten Sverige, går som tåget och vi med den.

Eller förresten, det där sista var inte sant. "Och vi med den" är inte riktigt "vi". Några med den borde man säga. För fördelningen av allt det där goda som kommer ut av våra statsfinansers styrka säger Anders Borg väldigt lite om. Istället svävar han bort i tal om tre procents arbetslöshet och ingen statsskuld. Att dom empiriska beläggen för hans utsvävningar är obefintliga och att allt hans tal om arbetslösheten bygger på dogmatiska och sedan ungefär ett decennium sedan kasserade teorier spelar ingen roll. Det eller dom som inte passar i idealbilden bör inte nämnas. Då krackelerar nämligen det hela och Anders Borgs kompisar har inget intresse av att så sker.

Det utopiska i Anders Borgs resonemang blir extremt tydligt när man granskar hur saker och ting såg ut när vi hade som högst sysselsättning i det här landet. Starka och generella trygghetssystem understödda av folkbildning, vuxenutbildning och en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det är fakta, men vad spelar det för roll?

2 kommentarer:

  1. Högst sysselsättning borde vi rimligtvis haft på 60-talet då vi behövde importera arbetskraft? Sedan knäckte regeringen Palme framgångssagan genom sin företagarfientliga politik. Rudolf Meidner sammanfattade det i: "Den typen av företag, de familjeägda ska vi inte ha i det framtida Sverige". Så jagade man bl.a. IKEA och Tetra Pak ut ur landet.

    http://www.dagensps.se/artiklar/2011/02/16/45533091/index.xml

    Både borgerliga och socialdemokratiska regeringar ägnade sig därefter åt systematisk lönedumpning genom upprepade devalveringar. De gav tillfälliga förbättringar av arbetsmarknaden men åts snart upp av inflationen.

    Låt oss veta om du vill att regeringen sänker lönerna med 16% som Olof Palmes regering gjorde 1982. Apropå fakta ...

    SvaraRadera
  2. Nu jitter jag inte sitta och rota i SCB-tabeller men om man bara söker på "arbetslöshet+Sverige+graf" på google så får man ju fram Eurostats graf över saken. Enligt den var det mellan 1-2% arbetslöshet i Sverige i slutet av 80-talet så om det duger som fakta så är du ju inte riktigt rätt på det hela.

    http://www.google.com/publicdata?ds=z9a8a3sje0h8ii_&met=unemployment_rate&idim=eu_country:SE&dl=sv&hl=sv&q=arbetsl%C3%B6shet+sverige+graf

    Sen bör ju rimligtvis lönerna för löntagarna höjas i samma takt som direktörernas. Oavsett regering.

    SvaraRadera