torsdag 24 februari 2011

Vem är skolan till för egentligen?

Det finns vissa områden där det offentliga har ett helhetsansvar. Detta ansvar kan samhället inte frånsvära sig. I min mening borde allt som ingår i dom mänskliga rättigheterna ligga under samhällets gemensamma ansvar att uppfylla. Där finns nämligen inget utrymme att kompromissa kring mänskliga rättigheter.

Utbildning är en mänsklig rättighet. Var gränsen går för hur mycket utbildning man ska få kan diskuteras men denna gräns bör rimligvis förflyttas allt högre upp i takt med att kunskapssamhället ställer allt större krav på individen för att kunna vara delaktig. Om inte ribban ständigt höjs innebär det att klyftorna ökar mellan dom som bara får grundläggande utbildning och dom som har turen att kunna tillgodogöra sig ytterligare kunskaper.

I sken av detta blir situationen inom svensk skola fullständigt absurd. Systemet har svängt från ett elevfokus med syfte att tjäna den enskilde eleven till att tjäna den enskilde ägaren av privata skolor. Systemet utformas inte för att i varje del garantera den bästa undervisningen utan kapitalets rovdrift har fått mer eller mindre fritt spelrum i en bransch där vinsterna är kassaskåpssäkra förutsatt att ingen börjar rota allt för mycket i det hela. Och skulle någon rota är det bara att fly fältet. Vad som händer med eleverna vars framtid i värsta fall slagits i kras kan aktieägare och dylikt strunta i. Vinsten är hemma, målet är uppnått.

Enligt många är "friskolorna här för att stanna". Men den typ av determinism är för mig fullständigt absurd egentligen. Just nu är friskolorna här för att stanna men allting går i vågor och den samhälleliga pendeln svänger ständigt. Faktum är att offentlig undervisning riskerar att bli en historisk parentes om man ser på hela utbildningshistorien. Och frågan man måste ställa sig då är för vem den offentliga skolan finns till för och vem privata skolor finns till för.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar