tisdag 8 februari 2011

"Ge fan i mina pengar"

Ett idealsamhälle bör hänga samman. Därom är nästan alla politiska teoretiker överens. Från höger till vänster ser man idealet som sammanhängande och sammanhållet. Frågan är bara vad man egentligen lägger i just orden sammanhängande och sammanhållet.

Den borgerliga sidan menar att människors påstådda fria val ska styra, var och en ska få göra som dom vill och det dom inte vill ska dom slippa. Att en del kan göra mycket mer som dom vill eftersom dom har mycket större materiella och maktmässiga möjligheter att göra detta läggs liksom in som något helt ok i analysen. Från andra sidan mittlinjen ser man det som problematiskt att några har helt andra förutsättningar än andra. Det handlar helt enkelt om hur man ser på frågan om möjligheter kontra utfall.

Socialborgarrådet i Stockholm, Anna König Jerlmyr, beskriver detta väldigt tydligt idag i sin debattartikel. Hon sätter fingret på vad det egentligen handlar om utifrån borgerlig syn. Man skulle kunna sammanfatta hennes och borgerlighetens inställning som "låt mig hjälpa till när det passar mig men ge fan i mina pengar".

Jag delar inte denna uppfattning. Jag tror att den som är stor och stark också måste vara snäll och dela med sig. Har jag miljoner och någon annan inte har miljoner vill jag dela med mig för att jämna ut förutsättningarna och därmed utfallet för både mig som har och för dig som inte har. Och det är precis det här politik handlar om.

2 kommentarer:

  1. Men det har du väl inte, miljoner alltså, så vad har det för betydelse vad du säger att du skulle göra om du hade miljoner.

    Det handlar om att se skillnad på avundsjuka och empati. Den empatiske förklarar varför samhället behöver högre skatteintäkter. Den avundsjuke letar efter anledningar att höja skatten för dem som lyckats lite bättre.

    SvaraRadera
  2. Följden av din andra sats är ju då att den som inget har inte kan agera empatiskt. Ett påstående som jag har svårt att se bärighet i.

    SvaraRadera