fredag 18 februari 2011

En liberal i min smak

Ibland blir man positivt överraskad å det grövsta. Nyligen var ett sådant tillfälle. Jag läste nämligen en intervju med Lisa Bjurwald, ledarskribent på DN, och snacka om att det är den typ av liberaler som jag skulle vilja se som företrädare för liberalismen. Hon talar ett språk som är klassiskt liberalt och hon vågar lyfta på det borgerliga locket och verkligen visa på vad det hela handlar om.

Bara för att ta några citat:

"–­ Ja, det finns ju en anledning till att Timbro efter valet 2010 gav ut en antologi där ett bidrag handlade om att vi måste prata om invandrares överrepresentation i brottsstatistiken, eller, som nu, pratar om att man vill lyfta fram begreppet assimilation.
– Invandring och integration är ju inget område Timbro utmärkt sig på tidigare, utan de tar chansen nu."


"– Men bara för att ett parti säger nåt jätteintressant om a-kassa eller skatter kan man inte vika sig i frågan om människovärde. Det känner jag att allt större delar av den svenska borgerligheten gör just nu: De kompromissar om liberalismens kärnvärden, om människors frihet och lika värde."

"– Moderaterna för generellt en kylig politik som handlar mycket om hur människan kan vara till nytta för samhället och inte tvärtom. Om de ställer orimliga krav på människor, så är det inte så konstigt, för de ställer krav på alla sorters människor. Folkpartiets svek är större, därför att de kommer från en annan ideologisk tradition. 
Jag ser inte att Moderaterna har någon ideologi egentligen, de känns mer som ett pr-företag. "

"– Socialdemokratin har alltid varit en motvikt mot rasistiska rörelser, en stark barriär. Även som liberal vill jag ha en starkare socialdemokrati, för borgerligheten kan inte hålla uppe spärren mot rasismen. "

"– Ibland tror jag inte borgerliga politiker själva förstår effekter av vad de säger och vilket budskap det sänder. Då behövs det någon som gör dem medvetna om det."

Alltså vilket mod! Att som borgerlig ledarskribent se sanningen så klarsynt och att dessutom våga stå för det är beundransvärt och mycket glädjande. Hade svenska liberaler följt den Bjurwaldska linjen hade vi inte suttit med bruna element upp till halsen i Sveriges riksdag och vi hade inte kränkt sjuka, arbetslösa och svaga på daglig basis som fallet är idag. Men tyvärr är nog Lisa Bjurwald ganska ensam i sin socialliberalism bland svenska liberaler. Det är bara att beklaga. Och om hon inte är det, varför tiger dom andra?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar