lördag 1 januari 2011

Nu har han tagit plats på evighetens stora scen

Jag är ingen stor fan av svensk film. Men det finns enskilda skådespelare som jag tycker mycket om och som har gjort stort intryck på mig genom sina rollgestalter. Per Oscarsson är givetvis en av dessa skådespelare. Att tala om svensk film utan att nämna honom är väl snart närt omöjligt och saknaden efter denna man kommer bli stor på dom svenska scenerna.

Intressant är dock att min kanske största relation till Per Oscarsson har jag via en annan skådespelare, nämligen Robert Gustavsson och hans imitationer av Oscarsson. Det är lite på samma sätt med en skådespelare som Ernst Hugo Järegård. Och på sätt och vis innebär det ett odödliggörande av dom båda. Gustavssons geniala imitationer gör att man kan skratta och le, underhållas och glädjas åt dessa skådespelare även om man inte orkar, kan eller vill ta till sig deras egna filmproduktioner.

Så på sätt och vis har deras storhet och deras unika särdrag skänkt dom något ännu bredare och ännu större än deras egna verk. Det är om något ett bevis för hur dom har påverkat sin samtid vilket känns bra trots saknaden som nu finns efter dom båda.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar