torsdag 20 januari 2011

Jag föredrar nallar framför tigrar.

Sveriges ekonomi anses som tåget. Krisen är "över" och nu växer det så att det knakar i fogarna. Det ökade reformutrymmet som därmed uppstår kan användas på massor av sätt. Reinfeldt vill sänka skatten för alla, Hägglund vill sänka skatten för pensionärerna och Björklund vill sänka skatten för alla med riktigt höga inkomster. Så sammantaget kan man konstatera att skatten kommer att sänkas, frågan är bara hur.

Anders Borg är givetvis helnöjd. Därför deklarerar han stolt att Sverige nu är Europas nya tigerekonomi och det anses uppenbarligen vara något positiv. Men jag blir närmast förskräckt när jag hör detta. Dels för att tigern snart är utrotad vilket gör liknelsen ganska dålig, Sveriges ekonomi ska väl bestå ett rätt bra tag till, dels för att historien har lärt oss att det i regel går åt helsike förr eller senare för tigerekonomier.

Krisen i Asien kring millenieskiftet och Irlands totalhaveri borde lära var och en med någorlunda historiska kunskaper att någon tigerekonomi vill man inte vara. Framförallt bör vanligt folk inte vilja tillhöra en tigerekonomi. För vad är signifikativt för dessa ekonomier? Jo, förutom en explosionsartad ekonomisk tillväxt är även en enorm ägarkoncentration till privata händer, minskade offentliga åtaganden och skenande prisutveckling, inom olika mer eller mindre basala områden, mycket vanligt förekommande. Ovan på det kan läggas minskat inflytande för arbetstagarna, ingrep i arbetsrätten och stark försvagning av fackföreningarna.

Nu begriper var och en som reflekterar över dom senaste fem åren att det här är precis vad borgerligheten vill. Likheterna mellan den nyliberala erans mest horribla ekonomiska experiment och det som nu försiggår i Sverige är allt mer lika och om man bemödat sig att faktiskt ta reda på hur det gick med dessa experiment bör man rygga tillbaka å det grövsta. Så för att sammanfatta bör Sveriges ekonomi inte vara tiger och förmodligen inte varg heller. Snarare borde den vara en snäll liten kanin eller möjligen en nallebjörn för dom lär varken bli utrotade eller springa iväg när någon vill kika närmare på dom. Man kanske till och med kan få en kram då och då vilket ju aldrig kan vara fel.

3 kommentarer:

  1. Njae, din beskrivning av de asitiska tigerekonomierna är ju inte helt korrekt (och då betraktar jag dem från ett politiskt perspektiv som ligger lite till vänster om dig).

    De asiatiska tigerekonomierna kollapsade 1997, men det blev ändå bara en liten dipp i tillväxten. Faktum är att de allra flesta fått det bättre i dessa länder.

    Ägarkoncentrationen (symboliserat genom tycoons) har alltid varit ett problem, men det stora problemet har snarare varit kopplingen mellan politik och kapital. Jag vill påstå att den kopplingen är svagare idag än 1997.
    De demokratiska institutionerna och anti-korruptionsarbetet har stärkts ganska rejält. Indonesiens Suharto är borta och ersatt av en dynamisk demokratisk utveckling. Krisen i Thailand kommer på sikt att förstås som ett steg i en demokratisk utveckling. Korea är idag en stabil demokrati, precis som Taiwan. Kina och Vietnam förändras under ytan, men eftersom vi är fixerade i väst vid flerpartisystem ser vi inte den lokala utvecklingen i dessa socialistländer.

    Priset för den här liberala utvecklingen är precis som i Sverige: en ökande marginalisering av de riktigt fattiga och marginaliserade.
    Men i Sverige var dessa en gång mera jämställda med medelklassen. I Asien har de aldrig varit jämställda, men många ytterst fattiga har fått det mycket bättre. Så var går det mest framåt?

    En viktig poäng är att många av dessa länder aldrig har varit nyliberala i Timbros mening. Två av dem har varit planekonomier: Kina och Vietnam.
    Sydkorea har i decennier protektionistiskt skyddat sin egna industrier som ofta varit i princip statsägda. Singapores banksektor är till största delen statsägd och stadsstaten domineras av kommunala bostäder. Så går det på...

    Det finns så mycket missförstånd om Asiens framgångssaga - sånt många inte förstår i Sverige. Till exempel myten om att dessa länder aldrig fått bistånd. Men USA pumpade in rena Marshallhjälpen till dessa länder utom Kina och Vietnam) efter andra världskriget i flera decennier. Det tål också att tänkas på.

    SvaraRadera
  2. Kära du!

    Anders Borg har inte sagt att sverige är en tigerekonomi. Anders Borg sa att Ungerns finansminister hade sagt detta i ett försök att smickra. Borg tillade dessutom att han mycket väl visste vad som brukar hända i tigerekonomier. I övrigts så tycker jag att det mest var nonsens som du skrev.

    SvaraRadera
  3. @Jens - Skrev ett långt svar men mitt kära internet valde att lägga av och att skriva om allt igen pallar jag inte. Jag konstaterar att vissa saker som du skriver säkert stämmer och att vissa inte gör det.

    @Frank - Kär vet jag inte om jag kan anses vara. Vad gäller Anders Borg så refererar han uppenbarligen med glädje att Sverige kan anses för en tigerekonomi och han verkar då inte vilja motsäga detta eller se det som ett problem. Och att du tycker att jag skriver nonsens finner jag föga förvånande. Det händer då och då att folk tycker det.

    SvaraRadera