måndag 17 januari 2011

En mördares återkomst

Haiti är återigen i blickfånget. Dessvärre är det inte för att landet på något sätt lyckats resa sig ur spillrorna efter den förödande jordbävningen förra året. Istället är det för att ex-diktatorn Jean-Claude Duvalier, mer känd som Baby Doc, i dagarna återvände till det land som han varit i exil från under snart 25 år. Man kan ju fundera på varför det tagit just 25 år för Baby Doc att komma på att han vill återvända och "hjälpa" till i "sitt" land. Är det så att ett antal preskriptionstider infaller efter 25 år kanske?

Sen kan man ju också undra varför en mördare som Baby Doc har kunnat leva i välmående i Europa sen den där dagen då han jagades bort från Haiti. Hur kommer det sig att man letar rätt på och avrättar en diktator som Saddam Hussein eller åtalar en dito som Slobodan Milosevic samtidigt som man låter ex-diktatorer bo i lugn och ro mitt i Europa trots samma typ av brott? Och inte nog med det, man låter till och med honom flyga tillbaka till landet som han och hans familj våldtagit under decennier, i ett Air France-plan. Det är nästan svårt att göra symboliken tydligare i vilka intressen som står, och har stått, bakom familjen Duvaliers förehavanden under 1900-talet.

En av dom största anledningarna till att det har gått så illa för Haiti efter jordbävningen förra året som det har gjort är dom lån som bland annat familjen Duvaliers tagit för att finansiera sin egen terrorregim och för att finansiera den exploatering av det haitiska folket som skett. Likheterna med andra länder i Syd- och Mellanamerika är slående. Stora lån ges av bland annat Världsbanken och IMF till diktatorer som använder pengarna dels för att fylla på det egna bankkontot, dels för att köpa tjänster till överpriser av utländska, företrädesvis amerikanska, företag. Konsekvenserna har varit explosionsartade kostnadsökningar för vanligt folk och utslagen inhemsk produktion. Något som blivit smärtsamt tydligt i jordbävningens spår då det lilla av inhemsk produktion som fanns kvar fullständigt slagits i spillror.

Denna verklighet talas det sällan eller aldrig om. Istället är det en leende ex-diktator som pryder dagstidningarna idag och några frågor om dennes roll i eländet ställs inte. Än mindre får han ta något ansvar. Det är skandal och skam på torra land, men det är väl bara att vänja sig, eller?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar